Våt tvål.
Drömmar är som våt tvål: du försöker hålla i en så hårt du kan men det resulterar i att den slinter iväg ur ditt krampaktiga grepp.
Tror ni på ödet?
Är det så att våra liv är förutbestämda, vi har en väg vi ska vandra och det finns inga stigar som leder bort från den?
Eller är det mer som dörrar, du öppnar en, går in ett rum fyllt av nya dörrar som leder till nya rum med dörrar. När du väl öppnat en går det inte att vända tillbaks, du kan bara att fortsätta framåt, till nästa dörr.
Det låter väl vettigt?
Och allt man gör, allt som händer påverkar ju framtiden. Allt är ju sammanflätat, allas öden är kopplade med varandra, på nåt sätt. Hade inte en viss person träffat en annan skulle deras barnbarnsbarn som, tja kanske var Napoleon, inte funnits, och det Europa vi känner till skulle inte existera. På ett eller annat sätt så formar varje beslut vi tar världen.
Hur fan lyckas man? Jag minns gånger då jag stött på busskillen på de mest otippade ställena. En avlägsen frisersalong, ett gymnasium av de vad, kanske tvåhundra som finns i Stockholm. Hur fan lyckas man? Och varför i helvete skulle vi hamna på samma osannolika ställe om det inte finns en mening med det?
Eller är det mer som dörrar, du öppnar en, går in ett rum fyllt av nya dörrar som leder till nya rum med dörrar. När du väl öppnat en går det inte att vända tillbaks, du kan bara att fortsätta framåt, till nästa dörr.
Det låter väl vettigt?
Och allt man gör, allt som händer påverkar ju framtiden. Allt är ju sammanflätat, allas öden är kopplade med varandra, på nåt sätt. Hade inte en viss person träffat en annan skulle deras barnbarnsbarn som, tja kanske var Napoleon, inte funnits, och det Europa vi känner till skulle inte existera. På ett eller annat sätt så formar varje beslut vi tar världen.
Hur fan lyckas man? Jag minns gånger då jag stött på busskillen på de mest otippade ställena. En avlägsen frisersalong, ett gymnasium av de vad, kanske tvåhundra som finns i Stockholm. Hur fan lyckas man? Och varför i helvete skulle vi hamna på samma osannolika ställe om det inte finns en mening med det?
Mm, chokladsås.
Okej, tredje inlägget på en dag, men jag måste bara säga att jag glad. Riktigt glad, utan anledning, och det har jag varit i ungefär en månad. Jag har ingen aning om varför, det har inte hänt nåt speciellt eller så, men jag är glad!
Jag har bara ett mycket mer positivt sätt, en mer positiv inställning, till allt.
Det känns som om jag laddar inför nåt, väntar på nåt. Jag vet inte vad, men något bra väntar mig. Jag har väntat länge nog nu, snart är det min tur att lysa.
Det känns som att jag skulle kunna dansa och le hela tiden, det som tidigare fick mig att bekymrat dra ihop ögonbrynen avfärdar jag med ett knyck.
Och busskillen, snyggaste nånsin. Fine om det inte blir nåt, jag blir ändå mycket gladare när jag ser honom på samma buss, som en liten dekoration, som dränker min tillvaro i chokladsås. Berusande, sprudlande, bubblande.
Jag orkar inte längre att jämföra. Varför? Jag är fin, vacker, på mitt eget sätt. Fläckfri är ingen, ingen är perfekt. Men jag är bra. Och det duger.
Jag önskar jag kunde sprida lite av den känsla som bor inom mig, stänka lite chokladsås över allt och alla.
Äckligt glad.
Hoppas ni har det bra, kram.
Jag har bara ett mycket mer positivt sätt, en mer positiv inställning, till allt.
Det känns som om jag laddar inför nåt, väntar på nåt. Jag vet inte vad, men något bra väntar mig. Jag har väntat länge nog nu, snart är det min tur att lysa.
Det känns som att jag skulle kunna dansa och le hela tiden, det som tidigare fick mig att bekymrat dra ihop ögonbrynen avfärdar jag med ett knyck.
Och busskillen, snyggaste nånsin. Fine om det inte blir nåt, jag blir ändå mycket gladare när jag ser honom på samma buss, som en liten dekoration, som dränker min tillvaro i chokladsås. Berusande, sprudlande, bubblande.
Jag orkar inte längre att jämföra. Varför? Jag är fin, vacker, på mitt eget sätt. Fläckfri är ingen, ingen är perfekt. Men jag är bra. Och det duger.
Jag önskar jag kunde sprida lite av den känsla som bor inom mig, stänka lite chokladsås över allt och alla.
Äckligt glad.
Hoppas ni har det bra, kram.
Kings of the wild frontier
Kings of the wild frontier - Adam Ant
Hazy shade of winter - Simon & Garfunkel
I love!!
Hazy shade of winter - Simon & Garfunkel
I love!!
Billig underhållning.
Nej, jag vetefan. Jag har inget vettigt att säga längre, känns det som. Jag skulle kunna skriva om min vardag, men det är ju bara tråkit. Vem vill läsa sånt skit? De relevanta sakerna är så svåra att få ner, skriftligt.
Jag måste säga att jag är väldigt förvånad över att ha ens de tre-fyra trogna läsare jag har. Äh, jag skriver väl om igår då. Sammanfattat, i punkter.
Jag skulle fika med Malin, hon ville till Kaknästornet. Under vår dag i stan lärde vi oss följande:
- Malins "jag kan vägen till kaknäs, jag har varit där flera gånger" innebär: en och en halvtimmes vandrande med massa onödiga omvägar för att till slut ge upp och ströva tillbaka till plattan för att inta mat på b.k.
- Jag som trodde att vi skulle fika i stan och inte gå upptäcksfärd, drog på mig stövlar med 7-centimetersklack. Stort misstag. När jag drog av mig dessa efter att ha stapplat hem, styv som en pinne, insåg jag att värken hade fått sällskap av skavsår.
- Det finns massor med medelålderspervon som tar varje chans att viska "hello beautiful" till förbipasserande tjejer. Bläää.
Aja, nu vet jag i alla fall hur man inte ska gå när man ska till Kaknäs.
Kram.
"Jag har ont i huvet"
Ibland kan jag önska att jag hade nån som jag kunde prata med om all skit, allt det som får mig att gråta. Ibland vill jag inget hellre än att berätta sanningen, om varför jag inte kan följa med på fester och stanna ute sena kvällar, slipppa ljuga för mina vänner.
Men det är nåt som håller emot, jag vill inte ha det som en ursäkt, jag vill ha samma krav som alla andra vänner har. Ställa upp i tid och otid, hitta på kul saker och sånt. Men det blir ju oftast inte av. Jag hatar att behöva ljuga för dem, "jag har ont i huvudet så jag tror jag går hem nu", min mest använda replik, "men här, ta en alvedon" kommer svaret, "har redan tagit en, det funkar inte..."
Egentigen skulle det inte vara ett problem att säga "jag måste hem nu, ..." dra hela historien, men det skulle bara leda till fler frågor, och hur fina vänner jag än har så skulle de aldrig förstå.
- Prata med någon, protestera! Tss, lätt för dem att säga. Jag tror några av dem inte ens skulle försöka leva sig in i min situation,och det måste man, för att förstå. Det är inget jag hittat på, jag har sett hur flera av dem reagerat när de fått höra berättelser som liknar min. Och den minen, som som avslöjar hur minst hälften av mina vänner tänker, den som röjer oförståelse, oacceptans, den vill jag inte se.
Så, jag får bli den gråa, den tråkiga. Och jag har valt den rollen själv, det finns ingen att klandra.
Men det är nåt som håller emot, jag vill inte ha det som en ursäkt, jag vill ha samma krav som alla andra vänner har. Ställa upp i tid och otid, hitta på kul saker och sånt. Men det blir ju oftast inte av. Jag hatar att behöva ljuga för dem, "jag har ont i huvudet så jag tror jag går hem nu", min mest använda replik, "men här, ta en alvedon" kommer svaret, "har redan tagit en, det funkar inte..."
Egentigen skulle det inte vara ett problem att säga "jag måste hem nu, ..." dra hela historien, men det skulle bara leda till fler frågor, och hur fina vänner jag än har så skulle de aldrig förstå.
- Prata med någon, protestera! Tss, lätt för dem att säga. Jag tror några av dem inte ens skulle försöka leva sig in i min situation,och det måste man, för att förstå. Det är inget jag hittat på, jag har sett hur flera av dem reagerat när de fått höra berättelser som liknar min. Och den minen, som som avslöjar hur minst hälften av mina vänner tänker, den som röjer oförståelse, oacceptans, den vill jag inte se.
Så, jag får bli den gråa, den tråkiga. Och jag har valt den rollen själv, det finns ingen att klandra.
WTF???
För två sekunder sen var det strålande solsken, nu, snöstorm?!?! Det är SNÖSTORM!! Jag fattar inge...??? Stora, feta snöflingor!! December??
Jag som trodde att det snart var dags att ta fram ballerinorna...
Nu e de jul igen.... :P
Jag som trodde att det snart var dags att ta fram ballerinorna...
Nu e de jul igen.... :P
Varför måste man ha rubrik för?
Oh no!!! Mina favoritstrumpor, varma, stickade, grön-vita, har fått hål!!!!! Jag som älskade att släpa omkring i dem med pyjamas, rufsigt hår och hela kittet. Det var ju liksom min traditionella morronochkväll-outfit. Måste hitta nya nu, men kommer några någonsin kunna ersätta dessa??
Jag sitter hemma med halsfluss(?) och måste erkänna att det är skönt att få skjuta upp tre prov till efter lovet. Så min dag började med kaffe, en halv baguette och Marie Antoinette. Jag älskar den filmen!
Så skönt att få ha hela huset för sig själv!!
Have a nice day!
Jag sitter hemma med halsfluss(?) och måste erkänna att det är skönt att få skjuta upp tre prov till efter lovet. Så min dag började med kaffe, en halv baguette och Marie Antoinette. Jag älskar den filmen!
Så skönt att få ha hela huset för sig själv!!
Have a nice day!
Demoiselle recherche un mec mortel
Diams - Demoiselle recherche un mec mortel
Så bra låt, på franska!!!
Så bra låt, på franska!!!
Var finns viljan?
Vad är det för en värld vi lever i?
Hur kan vi acceptera att en del är rika och att andra svälter? För det gör vi vi ju, indirekt, genom att inte bry sig. Var finns glöden, tron på att man kan förändra världen? Varför har vår generation inte samma tro på ens styrka som våra föräldrars, farföräldrars generationer hade? Vad är det som får oss att sluta kämpa?
Vi kan, det går, men viljan finns ej längre. Nu är det lättare än någonsin tidigare att göra sin röst hörd, att få uppmärksamhet som ung, varför har vi plötsligt inget mer att säga?
Vi kan, men var finns viljan?
Hur kan vi acceptera att en del är rika och att andra svälter? För det gör vi vi ju, indirekt, genom att inte bry sig. Var finns glöden, tron på att man kan förändra världen? Varför har vår generation inte samma tro på ens styrka som våra föräldrars, farföräldrars generationer hade? Vad är det som får oss att sluta kämpa?
Vi kan, det går, men viljan finns ej längre. Nu är det lättare än någonsin tidigare att göra sin röst hörd, att få uppmärksamhet som ung, varför har vi plötsligt inget mer att säga?
Vi kan, men var finns viljan?
Mimi Fournier
Toi et tes beaux yeux,
qui illumine mon monde,
mon être,
ma raison de vivre.
Je suis émerveillée
par les étoiles qui brillent
dans ces deux pierres précieuses
sur ton visage,
qui font de toi,
L'homme le plus beau du monde.
qui illumine mon monde,
mon être,
ma raison de vivre.
Je suis émerveillée
par les étoiles qui brillent
dans ces deux pierres précieuses
sur ton visage,
qui font de toi,
L'homme le plus beau du monde.
Les verbes pronominaux
Blää, fransk grammatik är verkligen förjävlig. Jag har några A4 med dikter(?) att översätta till imorron så de e väl bäst att jag sätter igång. Snart. Om en stund. Lite senare.
Det är så jag alltid gör, jag skjuter upp allt plugg till sista minuten och har egentligen ingen annan att skylla än mig själv för den situation jag nu befinner mig i:
Måndag: Franska, tror jag har svenskaläxa också men det fixar jag på t-banan imorron. (strutar i den med andra ord.)
Tisdag: Praktiskt prov i datakunskapen på programmet Writer. Jag fattar ingenting!
Onsdag: Stort faktaprov på näringslära + religionsprov: Etik och moral.
Åh, ångest. Fast ändå är jag på ett ganska bra humör, det har jag iof varit de senste två veckorna, undrar varför.
Hare bra!!
Det är så jag alltid gör, jag skjuter upp allt plugg till sista minuten och har egentligen ingen annan att skylla än mig själv för den situation jag nu befinner mig i:
Måndag: Franska, tror jag har svenskaläxa också men det fixar jag på t-banan imorron. (strutar i den med andra ord.)
Tisdag: Praktiskt prov i datakunskapen på programmet Writer. Jag fattar ingenting!
Onsdag: Stort faktaprov på näringslära + religionsprov: Etik och moral.
Åh, ångest. Fast ändå är jag på ett ganska bra humör, det har jag iof varit de senste två veckorna, undrar varför.
Hare bra!!
Förlåt för tjatet...
...men han är ju så jälva snygg! Nej, nu har jag bestämt mig, jag ska göra allt jag kan (utan att bli en stalker) för att han ska bli min! Låter jag tillfället glida undan så kommer jag bara vara arg på mig själv. Och egentligen, vad är det värsta som kan hända? Att han totaldissar mig, men chansen att dissen aldrig kommer är väl ungefär lika stor.
Än en gång: förlåt för tjatet, men när Stockholms snyggaste kille bor i ens område har man rätt att tjata! Som fan!och det kommer mer!
Jag är så jävla glad för ingenting!! Vi har inte ens utbytt två ord (som mina vänner ofta påpekar, fast de har inte sett honom!!) och jag är ändå så jävla glad över min lilla chans.
Visst har vi ett fint väder, stockholmare? :) :) :)
Tolkar jag fel?
-Är du säker på att han tittade mot mig? frågade jag för femte gången.
-JA! Av det jag såg så tittade han lite intresserat mot dig, svarade M.
Stackarn, när jag väl börjar anförtro någon något så är det med alla mina tankar. Jag skickade säkert över 20 sms, ringde för mer än vad mitt abonnemang sätter gränsen, allt för att få höra hennes version. Så jag analyserade, vände och vred, försötke se situationen från andra perspektiv men blev bara ännu mer förvirrad.
Vi stod på tunnelbanan, det proppfullt den morgonen, mittemot varann. Vi fick lite ögonkontakt, jag märkte (kände) att han tittade på (mot) mig, men när jag tittade upp så vred han huved åt motsatt håll så det såg ut som att nästan fick nackspärr.
Va??? Vad i helvete!! Är han intresserad av mig och är blyg??? (kan killar vara så blyga inför yngre tjejer??) Eller skiter han blankt i mig och stirrar bort för att jag inte ska tro nåt?? Eller avskräcktes han av det att M. och en av hennes vänner stod och pratade med mig?? Men vafan, blickar kräver inte så mycket. De kanske fem stationerna innan jag skulle av märkte jag att han försökte titta genom ridån av människor som stod mellan oss. Var det för att han ville se om jag var kvar?? Fast när jag tänker på hur jag reagerar när en snubbe jag skulle kunna falla för finns i min närhet, så är det precis likadant, jag gör ALLT för att inte verka intresserad, vilket är, totalt ologiskt och korkat. Men han kanske också är totalt ologisk i såna situationer??
Men, jag har lovat mig själv, nästa gång tillfälle ges så ska jag le. Det är ett steg, får jag respons kan jag försöka gå vidare och prata (fast jag kommer säkert få tunghäfta).
Som ni märker är väldigt förvirrad, all sorts kommentarer, tips, analyser över killars beteende är uppskattat!
Kramar!!
-JA! Av det jag såg så tittade han lite intresserat mot dig, svarade M.
Stackarn, när jag väl börjar anförtro någon något så är det med alla mina tankar. Jag skickade säkert över 20 sms, ringde för mer än vad mitt abonnemang sätter gränsen, allt för att få höra hennes version. Så jag analyserade, vände och vred, försötke se situationen från andra perspektiv men blev bara ännu mer förvirrad.
Vi stod på tunnelbanan, det proppfullt den morgonen, mittemot varann. Vi fick lite ögonkontakt, jag märkte (kände) att han tittade på (mot) mig, men när jag tittade upp så vred han huved åt motsatt håll så det såg ut som att nästan fick nackspärr.
Va??? Vad i helvete!! Är han intresserad av mig och är blyg??? (kan killar vara så blyga inför yngre tjejer??) Eller skiter han blankt i mig och stirrar bort för att jag inte ska tro nåt?? Eller avskräcktes han av det att M. och en av hennes vänner stod och pratade med mig?? Men vafan, blickar kräver inte så mycket. De kanske fem stationerna innan jag skulle av märkte jag att han försökte titta genom ridån av människor som stod mellan oss. Var det för att han ville se om jag var kvar?? Fast när jag tänker på hur jag reagerar när en snubbe jag skulle kunna falla för finns i min närhet, så är det precis likadant, jag gör ALLT för att inte verka intresserad, vilket är, totalt ologiskt och korkat. Men han kanske också är totalt ologisk i såna situationer??
Men, jag har lovat mig själv, nästa gång tillfälle ges så ska jag le. Det är ett steg, får jag respons kan jag försöka gå vidare och prata (fast jag kommer säkert få tunghäfta).
Som ni märker är väldigt förvirrad, all sorts kommentarer, tips, analyser över killars beteende är uppskattat!
Kramar!!
Sagan om busskillen.
Nu ska ni få höra, den sorgliga sagan om flickan som inte vågade och busskillen.
Det var en gång en flicka, hon var inte speciellt vacker men inte heller ful. Flickan var väldigt blyg av sig och kunde aldrig tänka sig att någon skulle vara intresserad av henne. Så kom det sista året i nian, flickan fyllde femton. På sin dagliga bussresa till skolan började hon lägga märke till en viss person som några dagar i veckan gick på och av på samma hållplats, och detta, var busskillen.
Busskillen var den snyggaste hon sett. Han var lång med mörkblont hår och de finaste blågröna ögonen, och de ögonen, kära läsare, fick den blyga flickan att sluta tänka. Hon kände att han tittade på henne när de väntade på bussen, men han vände bort blicken när hon tittade upp, och tvärtom. Hon kunde inte. I några månader förvirrade han henne, sen slutade hon se honom. Glömde.
Så kom det nya året, Januari, en hetsig tid för alla som ska göra sina gymnasieval. Flickan försökte hinna med så många öppna hus som möjligt, ville välja rätt skola. En dag gick hon, inget ont anande, i ett klassrum på hennes föhoppningsvis nya skola. Hon vände sig om, och där var han. Hans ansikte speglade hennes känslor, igenkännande och förvåning. På nytt svek hennes mod henne, hon gick därifrån.
Busskillen visade sig gå andra året på en av stadens mest ansedda skolor. Flickan hade chansen, hon kunde ha gåt fram och frågat lite, men nej.
Våren kom, sommaren försvann, flickan såg busskillen ibland, men inte lika ofta som förut. Hon började på en ny skola (inte den hon hade sett busskillen på). En och en halv termin senare såg hon honom igen, två dagar i rad och gamla känslor väcktes till liv. Hans fina ögon mötte hennes, och samma sak igen. Flickan vill inte känna hoppet och den sprudlande känslan igen, hon är rädd för att besvikelsen komma. Vill inte att historien upprepar sig. Hon vill satsa, men...
Det var en gång en flicka, hon var inte speciellt vacker men inte heller ful. Flickan var väldigt blyg av sig och kunde aldrig tänka sig att någon skulle vara intresserad av henne. Så kom det sista året i nian, flickan fyllde femton. På sin dagliga bussresa till skolan började hon lägga märke till en viss person som några dagar i veckan gick på och av på samma hållplats, och detta, var busskillen.
Busskillen var den snyggaste hon sett. Han var lång med mörkblont hår och de finaste blågröna ögonen, och de ögonen, kära läsare, fick den blyga flickan att sluta tänka. Hon kände att han tittade på henne när de väntade på bussen, men han vände bort blicken när hon tittade upp, och tvärtom. Hon kunde inte. I några månader förvirrade han henne, sen slutade hon se honom. Glömde.
Så kom det nya året, Januari, en hetsig tid för alla som ska göra sina gymnasieval. Flickan försökte hinna med så många öppna hus som möjligt, ville välja rätt skola. En dag gick hon, inget ont anande, i ett klassrum på hennes föhoppningsvis nya skola. Hon vände sig om, och där var han. Hans ansikte speglade hennes känslor, igenkännande och förvåning. På nytt svek hennes mod henne, hon gick därifrån.
Busskillen visade sig gå andra året på en av stadens mest ansedda skolor. Flickan hade chansen, hon kunde ha gåt fram och frågat lite, men nej.
Våren kom, sommaren försvann, flickan såg busskillen ibland, men inte lika ofta som förut. Hon började på en ny skola (inte den hon hade sett busskillen på). En och en halv termin senare såg hon honom igen, två dagar i rad och gamla känslor väcktes till liv. Hans fina ögon mötte hennes, och samma sak igen. Flickan vill inte känna hoppet och den sprudlande känslan igen, hon är rädd för att besvikelsen komma. Vill inte att historien upprepar sig. Hon vill satsa, men...
Ögongodis.
Åh, vad jag är glad!
Söndag den 4 september 2005
"Nu är jag 14. Jag fick inget sms från S. ingenting. Har hon glömt mig?
Pappa har inte ens sagt grattis. Varför? Varför säger han inget på min födelsedag ens? ...
Trots nya vänner så kan ingen av dem ersätta S. Jag saknar henne."
Utan riktiga vänner i början blev åttan en jobbig tid.
Simon & Garfunkel <3
Cecilia - Simon & Garfunkel
Wig-Wam Bam - The Sweet
Your loss - The On Offs
Keep loving me - Draytones
Franska eller tyska?
Ååh!! Jag får sån ångest!! Jag som tidigare legat på MVG nivå i franskan fick idag reda på att det ligger på G+. Och det är på grund av att jag fick ny lärare den här terminen, hon har så höga krav! Jag kommer inte klara av de andra kurserna om det ska vara så här svårt, funderar på att byta till tyska. Men då får jag ju inte lika många meritpoäng som om jag fortsätter med franskan.
Vad ska jag göra? I slutändan handlar det ju om poängen, inte ämnet. Men om jag fortsätter med franskan och får G/VG i betyg + meritpoäng blir det ju same shit om jag istället tar tyska och får MVG i det men färre meritpoäng.
Dilemma.
Vad ska jag göra? I slutändan handlar det ju om poängen, inte ämnet. Men om jag fortsätter med franskan och får G/VG i betyg + meritpoäng blir det ju same shit om jag istället tar tyska och får MVG i det men färre meritpoäng.
Dilemma.
Djupa tankar.
För er som är intresserade av en riktigt filosofisk blogg så måste jag bara tipsa om snaga.blogg.se. Hans inlägg får en att tänka efter. Verkligen.
Lady Marmalade!
Supersexiga, ultrafeminina, underbara, beroendeframkallande Lady Marmalade med Christina Aguilera. Se/lyssna på den på Youtube! Sök på Moulin Rouge! Som för övrigt är en av de bästa filmerna!!
Paris, je t'aime!
Mys, filmkväll med tjejerna. Jag, M. Bea och Mathilda kollade:
Paris Je t'aime Finaste romantiska filmen jag nånsin sett, utan att den blev gaggig. Det är en kollektivfilm i samma stil som Love Actually, fast bättre. Se den!
En ung Jane Austen Sorglig, man känner verkligen för kvinnornas hjälplösa ställning på sekelskiftet 1700-1800-tal. Filmen speglar Jane Austens liv, man ser tydligt varifrån hon får inspirationen till sina verk som Stolthet och Fördom. Filmen kommer inte upp i samma klass som Stolthet och Fördom från 2005, men det var inte två bortkastade timmar, tack vare snygge James McAvoy.
Kram.
