081029

Såg precis klart filmen Djävulens Advokat med Al Pacino. Och den är riktigt bra, se den!!


081027

Det är en sak som jag finner ganska, tja...irriterande? med folk man lär känna över internet, säg via en blogg eller bdb. Du snackar med honom/henne, du läser om hans/hennes vardag och tankar, det är nästan som att ni kan säga att ni är bekanta, men ändå så går det inte. Det är något som saknas. Basics, ni vet, ögonkontakt, hur personens röst låter, alla småsaker man lägger märke till, som säger så mycket om en som person. 
Eller, om man tar det steget längre, en tjej jag känner lärde känna en kille över nätet, och vips, innan de ens träffats, sa de att de var ett par. Okej...m. Vänta här nu...Va?

Jag vet inte riktigt, kan man verkligen säga att man känner någon som man aldrig träffat?

081024

Jag kliver av tunnelbanan, trött i fötterna efter att ha släpat runt på stan med Mathilda. Går genom spärrarna, ut i friska luften. En lång kille med riktigt snygg klädstil står med ryggen mot mig, pratar med sina vänner. Utan större reflektion vänder jag mig om och ser efter vart Mathilda tagit vägen.

Stopp & rewind.

Jag vänder blicken mot killen igen, vänta här nu...håret...profilen...Busskillen.
Help, what do I do? Som tur är har inte sett mig, så jag ökar takten bort. Vänd dig inte om, vänd dig inte om, vänd dig inte om...

Första gången jag ser honom sen den dagen i juni. Då jag gick fram och började snacka...Jag visste ju att det med största sannolikhet inte skulle bli nåt, men det var inte riktigt det som var poängen. Nej, det var det att jag vågade. Så även om det var extremt dumt och kanske modigt, så är jag glad över att jag gjorde det.
För att slippa "Tänk om..."
Det skulle då vara skönt att slippa se honom mer. Ush och fy, jag skulle inte klara av den pinsamma stämningen.

IT'S PEANUT BUTTER JELLY TIME!!

IT'S PEANUTBUTTER JELLY TIME
PEANUT BUTTER JELLY TIME
PEANUT BUTTER JELLY TIME!!


hahaha, nä jag e bara glad
och snart är det höstlov :D

hare bra

081020

Jag är så fruktansvärt rädd för att misslyckas...jag vill så gärna plugga vidare, på nåt stort universitet...som Jagiellonian University i Krakow...eller kanske Uppsala eller Lund om man tänker mer realistiskt.
Jag vill bli religionshistoriker. Fatta vad underbart! Man får fördjupa sig i de två allra roligaste ämnena och dessutom så får man betalt för det!!
Men jag är rädd för att mitt snitt inte kommer räcka till...Just nu har jag 18.00, men jag vet inte om det är tillräckligt...plus att det gäller att hålla det uppe nu i två år till.

Jag hatar att oroa mig för framtiden, det är ju bara så dumt. Men det blir så att jag gör det ändå.

Frusen själ

"Låt mig värma din frusna själ,
blåsa på falnande glöd,
göra trasig längtan hel,
innan den lägger sig död.

Ge dig inspiration,
att leva!

Låt mig bjuda på mig själv,
i en snål och frusen värld
jag vill bjuda på mig själv,
det är du verkligen värd.

Ge dig ny motivation,
att sväva!"


Robert Karl-Oskar Broberg

Jag ger dig min morgon

Söndag, helgens sista dag. Alltid lite vemodig. Sista dagen på en riktigt bra vecka. Det har gått från ett jävla piss-september då jag inte kunde minnas hur man log, till denna tid, då jag småler för mig själv som ett fån tills Malin säger "sluta, du är läskig". Fast inte ens då kan jag låta bli.

Söndag. Jag fryser lite smått om tårna då jag försöker skrapa ihop ett bra inlägg, med Bob Dylan som sällskap. Och fastän jag har uppsatser att skriva så orkar jag inte riktigt bry mig. Oro och ångest leder ändå inte till något gott.


"If you are going through hell, keep going."

                                                                                                                                                    Winston Churchill

Tillsammans är man mindre ensam

"Först skulle du tro att det var en grabb. Som första gången. Kanske inte någon fjolla, men en jättefeminin kille hur som helst... Alltså skulle du sluta kolla in... Fast... Du skulle vara tveksam trotts allt... På grund av händerna, halsen, det där sättet han hade att dra med tumnageln över underläppen... Ja, du skulle tveka... Det kanske var en tjej i alla fall? En illa klädd flicka. Som om hon försökte dölja sin kropp? Du skulle försöka titta åt ett annat håll men du skulle inte kunna hålla blicken därifrån. För det fanns någonting där... Luften var speciell kring den där människan. Eller ljuset kanske?
   Just det. Så var det.
   Om du just hade kommit in på den här sunkiga tvättautomaten på avenue de La Bourdonnais den 29 december klockan fem på eftermiddagen och hade fått syn på den här figuren i det bedrövliga neonljuset, då skulle du säga precis så här till dig själv: det var som fan... En ängel..."


081014

Idag:

 - Fullmånen är enorm.

 - Fy fan på killar som pissar rätt på tågspåret utan att ta hänsyn till andra. Äckligt.

 - Intensivt girltalk. Drama. Tårar, kramar och lättade skratt. Herregud vad det tar på krafterna. Men nu är allt löst, hoppas jag iaf.

 - Satt bredvid en sjukt söt kille på pendeln. Det dumma var just att jag satt bredvid och inte mittemot. Ca. 180, blå ögon, brunt hår i perfekt klippning. Suck.

 - En underbar hårdag. Lent och glansigt och helt perfekt.

 - Arctic Monkeys.

 - Jobbade äntligen lite, kul med skrammel i spargrisen.


Nice.
Och det var allt för denna gång.


081013

Jag hittade den här dikten(?) igår...


Att ge all din kärlek är aldrig en garanti för att bli älskad tillbaka.
Förvänta dig inte kärlek tillbaka;
Vänta bara på att den ska växa i den andres hjärta,
men om den inte gör det, var nöjd med att den växte i ditt.
Det tar bara någon minut att bli kär i någon annan,
en timme att tycka om någon annan,
och en dag att älska någon,
men det krävs ett helt liv för att glömma någon.
Utgå inte från utseendet, du kan bli vilseledd.
Utgå inte från rikedom, den kan försvinna bort.
Utgå ifrån någon som får dig att le,
eftersom det krävs ett bra leende
för att lysa upp en mörk dag.
Hitta den som får ditt hjärta att le.

hmm...

081012

Det är så mycket skönare att få drömma sig bort, få komma iväg från vardagen och den hårda verkligheten. Bort, till en fantasivärld, där drömmar slår in.
Jag vill bara smälla till mig själv när jag gör det. Vakna! Du kan inte fly det verkliga livet, det är bara fegt och dumt. Vakna, du drömmer...

081010 #2

Nä, fan vad jag är glad att Millan kommit hem från London :D

HURRAHURRAHURRAAAA!!


081010

Jag drar mig undan mina vänner, människor som säger att de älskar och bryr sig om mig. Jag säger; jag vet inte om jag gör det. För jag vet verkligen inte. Jag gillar inte att använda ordet älskar, än mindre för att vagga in den andre i en sorts falsk känsla av trygghet.

Jag älskar dig, jag finns här för dig.

Underbara ord, men jag litar inte på dem. Det är som att jag inte kunde bry mig mindre om jag har vänner eller inte. Människor är mig likgiltiga. Jag har blivit ett ego, med hjärta utav sten. Jag vet inte varför, jag vet inte hur. Jag gillar det inte, men det är så det är.



081007

Lyssna på det här, det är riktigt fint.



Allt förändras hela tiden. Det går
Runt.
Runt
Runt.

Lite trygghet, lite stabilitet
vore bra.
En klippa, tack.

Personer jag tagit för givna glider allt längre ifrån mig. Nya vänner.


All tomorrow's parties

"And what costume shall the poor girl wear
To all tomorrow's parties
A hand-me-down dress from who knows where
To all tomorrow's parties

And where will she go and what shall she do
When midnight comes around
She'll turn once more to Sunday's clown
And cry behind the door

And what costume shall the poor girl wear
To all tomorrow's parties
Why silkes and linens of yesterday's gowns
To all tomorrow's parties

And what will she do with Thursday's rags
When Monday comes around
She'll turn once more to Sunday's clown
And cry behind the door

And what costume shall the poor girl wear
To all tomorrow's parties
For Thursday's child is Sunday's clown
For whom none will go mourning

A blackened shroud, a hand-me-down gown
Of rags and silks, a costume
Fit for one who sits and cries
For all tomorrow's parties"

RSS 2.0