my secret notes, don't peek...

"Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna."


Julen är förbi, det är lite underligt...man går och väntar på den, byggar upp förväntningar i veckor och sen når man höjpunkten, Julafton, och svish, så är det över. Lite som födelsedagar. Och så får man vänta ett år igen.

Igår var jag på jakt efter en kalender, en alldeles underbar en, svart med mörkröda detaljer. Perfekt uppdelning av veckor och dagar och allt det där. Jag kliver in i bokhandeln i närliggande centrumet, letar febrilt i tio minuter, hittar bara en beige-svart variant. Åh nej. Säg inte att de röd-svarta är slut. Säg inte...
   - Ursäkta...har ni dehära fast med rött band...? frågar jag tillslut en blek kvinna som jobbar där, smäller med gummibandet mot pärmen.
   - Nej, nej, de är nog slut. Ligger de inte framme så är de slut...
   - Jaha...okej. Du vet inte var jag kan hitta en sånhär?
   - Nej, nej... Det är nog bara vi som har dem...(kvinnan ser jävligt förvirrad ut)
   - Jaha, okej. Tack ändå då...

Skit också.

Men fan heller, jag vill ha den röd-svarta. Jag ska ha den. Så jag åker in till stan, Akademibokhandeln, Sergels torg. Ett proffsigt ställe med stort utbud.
   - 119 kronor blir det då. Vill du ha en påse?

O, lycka.

Så nu sitter jag i mitt trevliga flickrum, lyssnar på Trouble Sleeping - The Perishers, skriver upp födelsedagar i min fina kalender, adresser, telefonnummer...Inte hela kontaktboken, bara de jag faktiskt behöver, de jag använder, som betyder något.
   Skriver ett inlägg, om vad jag gjorde igår, min dag, en del av en dag i mitt liv. Jag vet inte varför, kanske mest för att hålla liv i bloggen. Kanske än mer för att fylla ut, det ser så vagt ut att bara skriva ett bra citat man snubblat över.


Jag var på bio häromkvällen, såg The Duchess med Keira Knightley. Jag tycker hon har otroligt vackra drag, men ibland ser hon bara ihålig ut. Så skör. Som att om jag skulle kunna fälla henne bara sådär.
   Den var väl bra gjord men eftersom det var en biografi var den tvungen att hålla sig till hur livet såg ut för denna hertiginna, det blev mer som att de rabblade upp hennes liv. Vissa filmer är ju sådana, de är jättefint gjorda, men det är ingen intressant story.

Hursomhelst.

Gott nytt år allesammans!

onsdag den 24 december

God Jul!

onsdag den sjuttonde december

Hm. Egentligen, hade jag tänkt att borsta tänderna nu men eftersom min käre bror ockuperar toan (som vanligt) så sitter jag här istället.

Jag har en uppsats att skriva klart, lokalhistoria, om Stockholm, men det får jag ta imorron, orkar inte mer idag. Imorron ska förresten hela skolan kolla Tomten är far till alla barnen, något jag verkligen ser fram emot. Grejen är att jag aldrig sett den förut, alla tjatar om hur kul den är, att det är kult. Det känns lite som att jag gått miste om något viktigt...men bättre sent än aldrig, right?


Avslutning på fredag, så skönt! Och det är en sak som är lite förvånande ändå; jag har nu gått precis halva gymnasietiden. Det är lika mycket kvar som jag redan betat mig igenom och jävlar, om det går såhär fort så är ju studenten typ i övermorron.


Mathildas hund har dött, det är åt helvete. Det är inte länge sedan hennes andra hund dog, av ålder. Men denna söta, lurviga varelse var inte ens ett år gammal, och de vart tvugna att avliva stackarn. Och stackars Mathilda...hon har verkligen haft det tufft på sistone...Inte för att det syns på henne, hon lyckas alltid hålla uppe den där vackra fasaden, och vad som pågår under ytan är ett mysterium för de flesta. Även för dem som känt henne i år och dar.


Jag åller på och läser Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans av Anna Gavalda. Och NEJ, det är inte en löjlig kärleksroman med äckligt perfekt historia enligt alla dramaturgiska regler à la Danielle Steel. Tyvärr går det segt med den för mig, mest på grund av plugget, men jag har kommit ungefär halvvägs igenom denna bok på en sisådär 170 pocketsidor. Och den är riktigt bra. Lite som en Paris je t'aime (om ni sett den filmen) fast i bokform.


Jag behöver köpa kläder. Verkligen, jag har ett enda par jeans. Problemet är att släpa omkring i affärer en hel dag inte alls låter kul i mina öron, ånej. Dessutom har jag alltid problem med att hitta rätt passform, de flesta är för korta i benen för mig. Så kanske, kanske, om Milla tvingar mig.


Uh. Brorsan ockuperar fortfarande badrummet, så jag skriver vidare...


Julklappar. Vilken jäkla stressfaktor. Jag har inte börjat handla mina än, tänkte göra det på fredag, som alla andra idioter. Mm...milslånga köer, den skarpa kontrasten mellan kylan ute i det fria och hettan i butikerna, käringar som slåss om presentpapper... Man måste verkligen ha en ängels tålamod.


Tralala...min broder älskar långa duschar...


Egentligen, en sak, tjejtidningar...Cosmopolitan, ELLE, Glamour och alla andra dylika skrifter. Det är lite kul att se hur de kör på samma knep gång på gång, år efter år. Verkligen exakt samma grejer. Det komiska är att det funkar, folk köper dem. Samma gamla skit, som de redan läst om hundra gånger, men ändå.


Jag är sjukt trött, har träningsvärk i; ryggen, magen och framsidan av låren, och min bror är fortfarande i badrummet. Över 40 minuter nu.


Nej, nu får det vara. Godnatt på er.


081213

För några dagar sen upptäckte jag Amy MacDonald...

Rock Bottom är en av många bra låtar :)

Elva nätter kvar till jul. Hoppas ni har det bra.


tisdag den nionde i tolfte

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate.
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date.

Sometimes too hot the eye of heaven shines,
And often in his gold complexion dimm'd;
And every fair from fair sometime declines,
By chance or nature's course untrimm'd;

But thy eternal summer shall not fade
Nor lose possession of that fair thou ow'st;
Nor shall Death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st:

So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

081207

"Men när jag såg dig försvinna bort sa jag till mig själv: det här är ju urdumt, här möter jag en kvinna på gatan, ler mot henne, hon ler mot mig, vi snuddar vid varandra och så ska vi aldrig ses mer... Det är urdumt, ja det är faktiskt till och med absurt."

011203

Säger han att jag är dålig, då känner jag mig dålig. Säger han att jag är dum, så känner jag mig dum. Och jag vet, jag vet ju så väl att det inte är sant, för så många andra påpekar motsatsen. Men jag kan inte hjälpa det att jag bryr mig, för även om han är en usel pappa så är han fortfarande min pappa. Ändå kommer rädslan krypande, tänk om han har rätt? Tänk om jag omedvetet tar efter honom, blir den människa jag hatar?

081201

Ibland, som idag, känner jag mig så vilsen och kluven. Jag saknar Polen, min släkt där, så mycket. Det gamla huset där...allt. Jag skulle vilja bo där, men jag vet att jag aldrig kommer kunna vara helt och fullt polsk, lika lite som jag kan vara helt och fullt svensk. Inte för att jag vill radera någotdera. Och det är så dumt, varför skulle jag haka upp mig så mycket över en nationalitet? När jag pratat om det, märker jag att ingen förstår, vari ligger problemet?

RSS 2.0