jadwiga

Jag fnös till, jo tjenare, killen känner mig inte ett dugg... Like me...

Do you like me or do you like sex? there's a difference you know...

Efter en liten tystnad kom det smarta svaret:

I like you, so I like sex with you...

.

.

.

Fyndigt. En lögn, men vilken fin en.

.

.

.

Dåså, vart ska jag börja? Det känns som evigheter jag faktiskt skrev något här...

Jag måste ha världens tur... Eller är det mig själv, mitt mod, jag ska tacka? Allt jag önskat mig går sakta i uppfyllelse. Jag bor i Paris. Efter en termins plugg i Lund (jag såg dig förresten, två tre gånger, men kunde inte bestämma mig för om jag skulle gå fram eller inte... Vi har ju trots allt aldrig träffats... Och det var så länge sen sist vi hördes... Men jag läser fortfarande din blogg. Hoppas allt är bra med dig. Om du nu ens läser det här längre...) som gick som smort tillbringade jag julen med familjen i Stcokholm.

Nu är det lite mer än en månad sen jag checkade in med min enkelbiljett till Paris. Jag vill inte lämna den här staden... Det enda jag verkligen saknar med Sverige är vännerna, familjen. Delar av den iaf.

Lever mest på ägg och bönor. Och sprutgrädde, det skulle jag aldrig klara mig utan. Och vin för 1 euro flaskan.

.

.

.

Jag träffade en underbar männsika på bron för några veckor sen. Vi satt och drack öl, rökte, pratade om människor, kärlek... om livet. I flera timmar. Tiden bara försvann. För några dagar sen träffade jag honom igen. Vi satt hemma i hans lilla lya i Montmarte (från vars fönster man kan se hela staden), rökte, drack vin, petade i oss ost och en torr baguette. Han lagade en underbar köttgryta och envisades med att jag skulle ha mer, den där portionen är ju alldeles för liten... Jag vet inte hur jag kunna beskriva hur fin han är, det är svårt att klä i ord... Så öppen, godhjärtad. Pratade på, frågade inte ut en massa, torkade bort tårarna, sa att jag skulle känna mig som hemma, att jag aldrig ska känna mig ensam. Att han ska hjälpa mig med franskan.

En massa gitarrer, en keyboard... En dörr utan handtag. Smått krimskrams runtom. Musiker, översättare och poet...

De flesta skakar väl på huvet. En tjej i min ålder som umgås med en underlig äldre man. Vill du dö?! Nejdå, han gör mig glad. Se bortom ålder och sådant därt trams... Han är litegrann som en mentor skulle jag säga.

.

.

.