jadwiga

Så snyggt!


tektonik

Om ni inte har sett Trainspotting så är det ett tips! Snygg skotska och lite vrickad handling, me like.

Jag ska otroligt nog ut till skärgårn för att tillbringa helgen med en kompis. Det skumma är att pappa bara nickade och sa okej när jag meddelade mina planer. Inga frågor. Inga predikningar. Ingen sur blick. Det tog mig ett tag att fatta att han faktiskt hade gått med på att låta mig tillbringa en helg borta. Jag är fortfarande lite orolig för att han missuppfattade mig och jakade till något som han ville höra. Skulle inte förvåna mig. Eller så börjar han inse att jag inte kan hållas på koppel, inte när jag snart fyller 18. Hursomhelst känns det lite surrealistiskt. För bra för att vara sant.

För övrigt har jag storslagna planer på att flytta till Krakow efter att ha tagit studenten. För att plugga vid Polens äldsta och mest ansedda universitet; Universitas Jagellonica Cracoviensis (bara för att det låter snyggare på latin^^) Jag älskar tanken att få flytta till den staden, den skolan. Inte för att Stockholm är illa, men jag vill bara inte bo i en och samma stad i hela mitt liv. Jag måste få pröva på något annat.



Nu måste jag sova, annars kommer jag inte upp till jobbet.


Gonatt.

"Drove my chevy to the levee,
but the levee was dry.
Them good old boys were drinkin' whiskey and rye,
singin' This'll be the day that I die.
This'll be the day that I die."



"Can music save your mortal soul?"

Hejhej.


Fredag kväll, arbetsveckan är slut. Inte för att mitt arbete är så ansträngande, men det ska bli skönt att få sova lite längre imorron. Efter en del tjat lyckades jag övertala mami att köpa punschrullar till mig, jag är helt galen i dom. Lite konstigt, förut tyckte jag att de var asäckliga, men det har ändrats. Fast de här var lite småkletiga, sen upptäckte jag att bäst-före datumet hade passerat, men jaja, jag kommer ju inte dö av det.

Jag är så besviken över att jag inte kan åka på Sonisphere. Jag vill verkligen se Metallica... Men såhär ligger det till:
1. Jag har ingen att åka med.
2. Även om jag hade sällskap så skulle jag aldrig få för pappa. Det spelar ingen roll att jag fyller 18 om mindre än två månader. Så det är bara att glömma.

---

Förtvivlad såg hon sig om. Levde han? Hon stod på den så välbekanta tunnelbaneperrongen, och på något sätt så visste hon att han satt på en bänk, lutad mot den grå granitväggen några meter bort. Men hon kunde inte gå fram, hon var tvungen att ringa först. Med mobilen pressad mot örat lyssnade hon till hans djupa röst som förklarade var han var.
"Vänta", sade hon. "Jag kommer."
Med lätta steg gick hon honom tillmötes. Han reste sig upp från den kalla bänken och började gå mot henne han med. Hon hade trott att han var förlorad. Med ett brett leende sträckte hon ut armarna för att krama honom. Han verkade frånvarande, mobilen som han knappade på upptog hans uppmärksamhet. Med ena armen svepte han kallt bort hennes öppna armar. Brydde sig inte ens om att möta hennes blick. Sårad av den oväntade avvisningen backade hon ett steg, två. Varför stötte han bort henne?
Men så tog han plötsligt hennes hand. Mobilen var undanstoppad. Hon greppade hans svala, småsvettiga hand och tilsammans gick de mot rulltrappan för att åka upp.