En pedant perfektionist.
Jag står och pratar med Malin som råkar säga slått i stället för slagit, ett misstag i farten som hon var medveten om. Ändå är jag tvungen att säga "det heter inte slått, det heter slagit", vilket såklart får henne att ge mig en det-där-var-helt-onödigt-blick. Jag tystnar och börjar fundera över varför jag bara inte kan låta bli min irriterande vana. Efter ett tag märker Alice att jag är ovanligt tyst och undrar om det hade hänt något och så, jag skakar på huvudet och svarar att jag bara tänker. Men Alice som är så omtänksam fortsätter att fråga om det har hänt något, hur jag mår och sånt, varpå Malin suckar irriterat och gör det väldigt klart för mig att jag inte är värd omtanken, jag hade gjort fel och då får jag skylla mig själv.
Visst, men jag kan väl inte rå för att Alice bryr sig.
Hurra för dagsljus!
Det börjar bli märkbart ljusare nu vilket får mig att sväva några millimeter över marken. Det känns inte längre som att mörkret hotar med att trycka ner mig. Det är inte så stor skillnad, än, men snart kommer det vara ljust när man vaknar och det är ju upplyftande.
Må gott!! :)
Tänk efter nu, för det här är viktigt.
- Idag är det Förintelsens minnesdag, kom mitt smarta påstående.
- Nä, den var ju igår, sa allvetande Alice.
- Ha! Det där visste till och med jag! Igår kollade jag faktiskt på nyheterna för en gångs skull! bidrog Malin med.
- Va? Var den igår?
Jag satt där och stirrade oförstående på dem, snuvad på mitt ögonblick i rampljuset. Jag kunde ha svurit på att den var idag. Riktigt illa, jag som brukar ha koll på sånt. Och Förintelsen, det är ju inte småpotatis det.
Einstein sa (ej ordagrant): För att lösa de problem vi har skapat med det gamla sättet att tänka, krävs det ett helt nytt sätt att tänka på.
Grymt bra låtar.
Regina Spektor - Fidelity
Regina Spektor - Better
Mika - Relax, take it easy
Mika - Lollipop
Mika - Stuck in the middle
The young punx - You've got to
Sugarplum fairy - She
Laleh - Live tomorrow
Nu börjar det igen!
Tänk om.
Vilka är vi?
Vi människor ser det som självklart att det är vi som har den huvudsakliga makten på jorden. Men det är ju inte så självklart.
Tänk om jorden träffas av en asteroid imorgon, och världen går under.
FEL: Världen går inte under, men mänskligheten kanske inte skulle överleva.
Vi har alltför höga tankar om oss själva. Vi tror att vi har kontroll, inflytande men i själva verket betyder vi ingenting.
Tänk efter; Vad betyder våra handlingar? Vad spelar det för roll om jag tar ett äpple i stället för en banan, hur påverkar det världen omkring mig?
Spelar våra handlingar någon roll eller är de så obetydliga som fotspåren på en strand som vågorna suddar ut.
Jorden har funnits i miljontals år innan oss. Vad är det som får oss att tro att allt tar slut när vår tid rinner ut?
Sommartider hej, hej, sommartider!
Jag leker manikyrist inför balen.
Glada tjejer som börjar firandet av den nyanlända sommaren med att frossa i glass.
Men man måste tänka positivt, bara 1, 2, 3, 4, 5 månader kvar. Suck.
Jag vägrar vara sjuk!
Som ett plus på minussidan så ligger min kroppstemperatur på ett oroväckande 37,5, det dunkar plågsamt i huvudet vid minsta rörelse och jag kan inte koncentrera mig. Klassiska tecken på en begynnande period av att vara hemma, zappa mellan tevekanalerna som i trans och knarka alvedon.
Men den här gången ska inte febern få ta mig, jag ska vinna! Jag vägrar vara sjuk!
Blogg.
Varför heter det just blogg? Blogg. B-L-O-G-G. Vad är det för ett konstigt ord? Det låter som något en ettåring skulle kunna mumla fram. Hmm...
Hemma igen
När jag i onsdags kväll kom hem skulle pappa hämta oss (mig, mamma + min syskon). Han hälsade på oss, alla fick en kram, och när vi trängt ihop oss i vår lilla Toyota ställde han krystat artiga frågor; "Hur var det?" "Hade ni kul?" "Är ni hungriga? Vill ni äta ute?".
Jag går inte på det där, jag går inte på han falska, artiga fasad som han visar upp första veckan after att vi kommer hem. Det är likadant varje gång, när vi kommer hem efter några veckor i Polen är han omtänksam och snäll. Han säger till och med "godmorgon" till mig, säger saker som "Är allt väl?" "Hur var det i skolan idag?" och "Behöver du lite mer fickpengar så säg bara till." Men efter mindre än en vecka återgår han till sitt normala jag, återgår till att hata och klaga.
Jag vill inte ha hans pengar. Jag skulle så mycket hellre vilja att han pratade med mig, gav mig en kram, en vänlig klapp på axeln, vad som helst, bara ett bevis på att han bryr sig.
I'm back!
Jag ar hos min slakt som bor i en liten hala mitt ute i ingenstans och isoleringen fran omvarlden kanns total. En sak jag hatar har ar att prasten har ett sant jakla inflytande over manniskors liv har. Alla, med mojligen nagra fa undantag, ar troende katoliker. Eftersom manniskorna ar sa troende sa gar dem till kyrkan fastan de ogillar prasten och det ar sa in i helvete storande att de later sig bli hunsade sa av en mossig, sjalvgod gubbe.
En del praster ar trevliga, sager vettiga saker o.s.v. Men gubben som harjar har i byn verkar tycka att han ar battre an vanligt folk, farvantar sig respekt nar han inte fortjanar den och gnaller ovar att allt farre gar till kyrkan.
Maktmissbrukare.
