101030
true love is dead, the poets have killed it...
.
.
.
.
.
.
101026
Goldeneye - Tina Turner
.
.
.
101023
Lyssnar på Chet Baker - She was too good to me (albumet). Vilket är lite förvånande. Jag har aldrig tidigare varit speciellt intresserad av jazz, menmen, där ser man.
.
.
.
Annars då? Jag tror jag inte velat skriva på ett tag p.g.a. att risken för inlägg där jag om och om öser ut mitt brustna hjärtas sorg var extremt hög.
Ovärt.
Det räcker med att jag ältar allt i huvet. Får jag ner känslorna i skrift är jag rädd att de blir mer verkliga. Men det är okej nu. Nästan 2 månader senare. Det blir bättre och bättre. Fast jag måste erkänna att hela historien (som jag som sagt inte ids pränta ner) gjort mig lite orolig. Om jag bryter samman för att en pojke sårat mig så, när det finns så mycket värre situationer, hur ska jag då klara större motgångar? Svar: bli mer hårdhudad och mindre godtrogen. Lär av dina misstag. Hey, we are all in the gutter bit some of us are looking at the stars. Svårare än så är det inte.
.
.
.
Plugget flyter på, det där med kurslitteratur är en onödig utgift har jag insett, man klarar sig galant på ambitiösa anteckningar. Men det är fint, jag får tenta av två kurser, vilket betyder att jag under en termin kommer ha klarat av något som egentligen borde ta två år. Nice!
.
.
.
Nu ska jag nog sova. Gonatt!
.
.
.
101002
Det gör mig ont, ända in i själen. Det har gått en månad och jag gråter fortfarande, vaggar mig till sömns i en korg tätt vävd av sorg och vemod. Jag kan inte, jag kan bara inte släppa honom... Fast han gjorde mig så illa, fast han behandlade mig så dåligt. Jag kan bara inte... Jag vet, tiden läker alla sår, jag vet. Men det kommer aldrig mer bli detsamma. Jag kommer aldrig mer bli densamma, för jag lämnade så mycket av mig själv hos honom... Jag kan inte prata med vännerna om det, vill inte, vad hjälper det att älta om och om igen?
.
.
.
Ändå kan jag inte säga att jag sörjer det som hänt, eller på nåt sätt ångrar det. Jag fick min önskan uppfylld, en önskan jag viskade för mig själv några månader sen. Vissa stunder är bra, det går framåt, men det är så svårt att släppa taget.
.
.
.
