jadwiga

.

.

.

Idag var jag på Åhléns, luktade på parfymer... Det är något jag saknar. Åhléns City i Stockholm har en helt gudomligt stor parfymavdelning. Jag älskade, älskade, att gå runt i den, ensam, fingra på de olika flaskorna, lukta, jämföra, lukta kaffebönor, parfym igen. Inte för att jag har en hel garderob med parfymer, en åt gången är mer min stil. Men det är så fint... Varje doft har sin historia, sin egen unika komposition, varje doft väcker olika känslor, minnen.

När jag var liten gav jag till och med mamma en bok... 100 legendariska parfymer tror jag den hette. Fint, omedvetet var den väl mer ämnad åt mig själv^^ Så kan det gå när ett barn ska köpa present.

.

.

.

I alla fall. Idag blev det två som hamnade på varsin handled. Chanel No5 Parfum (den mest koncentrerade) och Chanel No5 Eau de Parfum. Jag minns att när jag för några år sen för första gången luktade på den blev förvånad över att en parfym som är så hyllad luktade så vidrigt. Ruttna blommor, gammalt dammigt instängt rum. Hemskt med andra ord.

Men idag, åh idag, några år senare, gav jag den en ny chans och jag vet inte vad det är, min smak har väl mognat eller nåt för den doften är ren njutning. Båda varianterna.

.

.

.

Så nördiga lilla jag klickar kutar hem i regnet och in på min nördiga pafymsajt där jag sållar fram en fin recension. En del av denna:

.

.

.

.

.

.

Tycka vad man vill om parfymen men det är fint beskrivet i alla fall. Av en riktig entusiast.

Och reklamen för den (med den o så vackra Audrey Tautou)!!

En vacker dag...

.

.

.

The Painted Veil, musiken från filmen, på Spotify.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Önskar jag hade en bra film. En bra film och trevligt sällskap för att bara sitta i soffan och mysa.

.

.

.

Lyssnar på: A Postcard to Henry Purcell

.

.

.

...sa min kära mor då jag pratade med henne igår. Hon har väl rätt. Det var klokt sagt. Jag kanske kanske begär för mycket på en gång. Kanske är det som folk säger? Att tålamod är en dygd.

.

.

.

Det jag tänker just nu är att visst, denna lilla skånska stad är otroligt härlig och mysig, men jag kommer aldrig klara av att bo här en speciellt längre tid. Och jag vill definitivt inte tillbaks till Stockholm. Hur vackert det än är, hur mycket jag än tycker om den staden så är det är ett avslutat kapitel. Det är min bardoms, mina tonårs stad... Mitt gamla rum är inte mitt längre. Jag kan, och vill, helt enkelt inte återvända dit. Inte på många år, tror jag i alla fall.

.

.

.

Tanken är att så fort som möjligt avklara mitt plugg här, så fort som möjligt få ett jobb som möjliggör det för mig att flytta från Sverige. Det känns så litet, instängt. Så isolerat och avskuret från resten av Europa, från resten av världen.

.

.

.

Drömmen är Paris.

.

.

.

Det finns så mycket man kan säga om den staden. Först och främst förstår jag att folk tycker att den är överreklamerad, överskattad, en kliché. Om du går till till Trocadéro, varifrån du har en otroligt fin utsikt över Eiffeltornet, och står där omgiven av lurendrejare som säljer billiga souvenirer i form av små blinkande Eiffeltorn i plast, turister, som du hör gemensamt dra efter andan då objektet för deras beundran hysteriskt börjar blinka varje helt klockslag, ja då är det lätt att tröttna. Jag klarar i varje fall inte av det. Det är något så osmakligt över det hela. Folk vallfärdar till Paris för konsten, för shoppingen, för modet, för att allt som är franskt är vackert och elegant och eftersträvansvärt. Och ändå begränsar många sin resa till just de typiska tursitställena. Det är sorgligt, tycker jag, för Paris har så mycket mer att ge. Så är det förresten med alla stora städer. Inte bara städer förresten.

.

.

.

.

.

.

Jag undrar ändå, om jag kommer få mina drömmar uppfyllda. Bo i Paris, ha ett jobb jag trivs med. Kanske i sinom tid...

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Are you sad because you're on your own?

No, I get by with a little help from my friends...

.

.

.

.

.

.

.

.

.

taggar med fransk musik:) edith piaf, joe dassin, noir desir, saez, louise attaque...

.

.

.