I need this old train to break down
It makes sense to me to be senseless...
by common sense, by lack of time.
You just happend to be,
where everything feels fine.
From today, I change my priorities around,
I'm no longer in command.
And people say
I'm off solid grounds and you're to blame
They don't understand, people never do,
it's confusing, I don't expect them to.
Because the wind is high it blows my mind.
Finns framtiden?
"What Tyler says...
I wanted the whole world to hit bottom.
...I really wanted to put a pullet between the eyes of every endangered panda that wouldn't screw to save its species and every whale or dolphin that gave up and ran itself aground.
Don't think of this as extinction. Think of this as downsizing.
For thousands of years, human beings had screwed up and trashed and crapped on this planet, and now history expected me to clean up after everyone. I have to wash out and flatten my soup cans. And account for every drop of used motor oil.
And I have to foot the bill for nuclear waste and buried gasoline tanks and landfilled toxic sludge dumped a generation before I was born.
...
I wanted to breathe smoke.
Birds and deer are silly luxury, and all the fish shuold be floating. I wanted to bur the Louvre. I'd do the Elgin Marbles with a sledgehammer and wipe my ass with the Mona Lisa. This is my world now.
This is my world, my world, and those ancient people are dead."
Du, min vänliga främling, min främmande vän.
Knappa tre veckor i skolan och jag känner mig redan jättestressad. Tänk vad underbart det skulle vara att få slippa detta, och åh, få vara fri?
20 månader kvar. Om 20 månader tar jag studenten. Klarar jag mig tills dess, tro?
Jag stöter bort ----- och -----. Jag vet inte varför, men jag orkar inte riktigt bry mig om någon annan än mig själv just nu. Orkar inte med deras krävande sällskap.
"If you can wake up in a different place.
If you can wake up in a different time.
Why can't you wake up as a different person?"
18/9-08
lägg ner med gnället
Klart jag också har mina dagar då jag känner mig blä, men vafan!! Jag blir så trött på gnället, i allt man gör..."Jag borde inte äta det där.."jag kan inte ha såna jeans.." kolla min mage.." ush, kolla mina lår"
DÖ.
Jag hatar sånt gnäll. Alla har ju sina skavanker, ingen är perfekt, så vaför inte acceptera det och lära sig att älska sig själv? Ser saker som fula, förstorar upp det till nåt hemskt, en sjukdom. "Åååh, gud vad feta lår jag har."
Tjejer är alldeles för utseendefixerade. De jämför sig med varandra hela tiden. Är killar såna med? Det är så sjukt irriterande.
den 16 september
Klarar du inte av att tycka om dig på egen hand, vara nöjd med det du ser i spegeln..om du inte själv kan tro på att du är vacker, rolig, vadfanduvill, vem ska då tro det? Jag vill så gärna ta tag om dina axlar, ruska hårt, vakna! Idiot. Det är ingen som kan hjälpa dig upp, det måste du klara själv. Ryck upp dig, ta tag i dig själv. Gör din lögn till sanning.
för det tredje
"Over my shoulder, running away,
feels like I'm falling, losing my way.
Cold and dry,
cold and dry.
Fog out my daylight, torture my night,
Feels like I'm falling, far out of sight."
än en gång, ett försök
memento mori
den 13 sptember 2008
Jag gillar verkligen att rita med kol, och blyerts. Speciellt de mjuka sorterna. Det är nånting så skönt i att leka men gråskalor...locka fram skuggor. Och ens svärtade händer efteråt. Man kan skita ner allt. En liten bekräftelse. Hur ofta blir man smutsig om händerna annars?
den 11 september 2008
Skitsamma, det är nog mer vänmaterial. Förresten trivs jag bra som singel, varför jäkta?
den 8 september 2008
Ush, jag håller på att bli sjuk. Krasslig hals, nysningar och täppt näsa. Blä. Det är inte tillräckligt för att stanna hemma, så när man väl släpat sig till skolan är det bara tortyr. Det verkar som att ettan var bättre...vi hade så mycket bättre lärare då. Menmen.
Och Tobbe...jag vet inte riktigt vad som händer, eller jo det vet jag visst det. Jag är bara överraskad, trodde inte att han var intresserad av mig på det sättet...Blå ögon, brunt hår, 194 cm lång. Snyggt. Men jag känner honom inte så väl. Jag får se vad som händer.
Så nu sitter jag och lyssnar på Thåström, vill inte göra läxorna, skjuter upp allt. Som vanligt. Jag är ju faktiskt nästan sjuk, är min ursäkt.
Pärlgrå himmel, gråtmilt väder. Min nya skotskrutiga halsduk. Och min nya doft..vanlijvarm men ändå frisk. Underbart. Det är så jag ska lukta.
Gomiddag, eller nåt.
Nej förresten! Tror ni på själsfränder? Eller bara det att det finns någon som är väldigt lik dig till sättet, fastän ni kanske på ett sätt är helt olika..Men att kärnan är densamma? Vilken fin tanke.
den sjätte september 2008
(Allt var så verkligt. (Hur ska jag förklara?))
Trötthet och påtagande kyla. Allt protesterade, inte hemåt! Vad skulle hon inte gett för att få springa sin väg? Varsomhelst, bara inte hem.
