Du, min vänliga främling, min främmande vän.
Det är så sorgligt, så sorgligt. Jag sitter hemma, en lördagskväll, och skriver historieuppsats. Om ett slag i Indokina, 1946. Och det ska vara från tre olika perspektiv, samma sak, men tre olika perspektiv, sex A4. Det är sjukt.
Knappa tre veckor i skolan och jag känner mig redan jättestressad. Tänk vad underbart det skulle vara att få slippa detta, och åh, få vara fri?
20 månader kvar. Om 20 månader tar jag studenten. Klarar jag mig tills dess, tro?
Jag stöter bort ----- och -----. Jag vet inte varför, men jag orkar inte riktigt bry mig om någon annan än mig själv just nu. Orkar inte med deras krävande sällskap.
"If you can wake up in a different place.
If you can wake up in a different time.
Why can't you wake up as a different person?"
Knappa tre veckor i skolan och jag känner mig redan jättestressad. Tänk vad underbart det skulle vara att få slippa detta, och åh, få vara fri?
20 månader kvar. Om 20 månader tar jag studenten. Klarar jag mig tills dess, tro?
Jag stöter bort ----- och -----. Jag vet inte varför, men jag orkar inte riktigt bry mig om någon annan än mig själv just nu. Orkar inte med deras krävande sällskap.
"If you can wake up in a different place.
If you can wake up in a different time.
Why can't you wake up as a different person?"
Kommentarer
Trackback
