081130
"Du är mer perfekt än pi,
jag önskar att det bara vore vi.
Vår attraktionskraft är X newton är på
förutsatt att det är Y meter mellan oss två.
Det blir en rubbning i den naturliga kemin,
när det frigörs en massa fenyletylamin.
Mina tappar älskar färgen på ditt hår,
det blir fysikalisk anarki när jag nära dig går.
Normalkraften större än gravtiationskraften gro
och jag svävar på rosa förångat H2O.
Jag är så högt upp i vår statosfär,
underbara fenotyp, jag tror jag är kär.
När jag ser dig vill jag mot dig accelerera,
jag vill sitta ensam med dig och derivera.
Du och jag i vårt naturreservat,
spela lite achtung och sen blir det mat?"
Författaren är en naturare på Södra Latin, dikten användes för att spöa estetarna i deras eviga krig.
oh my god, fransmän i stockholm
Ojojoj. Idag, jag sitter bredvid Millan, på tvärbanan påväg till Fryshuset. Helt plötsligt hör jag...franska. Jag tystnar mitt i en mening, tittar saligt på Milla som också hört...oh god. Två fransmän, som snackar franska...åh. Överhuvudtaget, killar med vissa dialekter...göteborgare, skånepågar. Eller skottar, irländare...britter overall. gosh.
Dagens låt: I still remember med Bloc Party.
Hare bra.
söndag den sextonde i elfte
081115
Vem vet om inte alla ens drömmar och önskningar förblir det dem är? Att det självklara är så osannolikt, så avlägset. Hur kan man förvänta sig en massa av livet? Är det inte väldigt dumt egentligen? Vi har ingen garanti, ingenting, som säger oss att våra värsta farhågor inte är realistiska. Tänk dig: allt det du önskar dig, det lilla du vill ha, det du begär av livet, poff...GOT YOU!! Ett elakt spratt. En grym realitet som vi gör vårt bästa för att undvika att se.
Eller så har jag helt fel, vad vet jag egentligen.
Du tänker dig en massa, allt det goda som komma skall, bygger upp en värld att vistas i, något att se fram emot. Men hur vet du att du inte faller död imorgon? Hur bräckliga är inte våra liv?
Jomen så, så är det säkert, carpe diem gott folk! Vilken hycklare är jag inte som skriver så här? "This is your life and it's ending one minute at a time." Jomen visst...jag samlar på mig citat, vackra stycken komponerade av främlingar. Jag har till och med ett block ämnat för dessa visdomsord. Så ska man leva, det är sanningen. Är det sanningen som är sällsynt eller jag som är feg? Blind?
Vi Veri Veniversum Vivus Vici - By the power of truth, I, while living, have conquered the universe.
Torsdag den 13 november
C'est le Bon Dieu qui nous fait
C'est le Bon Dieu qui nous brise
Eller som det skulle bli på engelska:
It's the good God who makes us
It's the good God who breaks us
Raphael Haroche
Jag sitter i klassrummet, ska egentligen skriva svenskauppsats, men näh, det får bli en annan gång. Det går inte, jag är för trött. Det går inte att sova om nätterna, jag störs hela tiden av skumma drömmar. Det är samma personer som återkommer i dem, inga jag känner i verkligheten, men i mina drömmar är vi bästa vänner.
Helstört. Jag minns dem i en eller två minuter, från det att klockan ringt tills det att jag tänder lampan. Sen bleknar allt till en vag dimma som luddrar till det i huvet på mig, bara för att komma tillbaks nästa natt. Så jag får inget grepp om det, men det är väl så det är med drömmar...
Le fabuleux destin d'Amelie Poulain
081105
"...all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness."
081101
Igår satt jag iaf och pratade med henne när hon berättade att hon ganska så nyligen fått reda på vad dinosaurier är för något. Tydligen hade några skämtat med henne och sagt att det finns en ö där dinosaurierna återuppstått (känns igen va?). Så hennes fråga var helt enkelt om det var sant. Och jag blev för en sekund förstummad, kunde inte riktigt tro att hon inte kunde sånt.
Eller lite senare, när hon frågade om is. Är det verkligen vatten? Hur kan vatten som är rinnande bli så hårt? Och varför smakar isen annorlunda när den smält?
Tänk att förlora allt. Hon mindes inte sin bästa vän, inga minnen från när hon var barn, ingenting.
Och att hon ändå tar det så bra, lär sig allt igen. Jag förstår inte hur hon klarar det.
