jadwiga

Tog en promenad genom stan idag. Till en början med åska, muller och regn. Varmt, härligt regn, 14 grader visade termometern på Katarinahissen. Stannade upp i Slussen och tittade ut över vattnet, stadshuset, gamla stan. Gladdes åt alla roliga människor... En snubbe som sjöng med i vad han nu lyssnade på då han cyklade förbi, en tjej i en otroligt söt klänning, killen i rutiga shorts, tulpaner i ett stadigt grepp och ett leende på läpparna. Gick och gick medan natten sänkte sig över staden. Förbi uteserveringar och stängda butiker. Ville inte stanna, varje gång jag gick förbi en tunnelbanestation tänkte jag att nästa är ju bara över bron, vid slutet av gatan, fem minuter bort... Så förflöt två timmar med endast mina egna tankar som sällskap. Hehe, kommer säkert ha träningsvärk i ben och rumpa imorn. Mösspåtagning imorn förresten!! Äntligen får jag ta hem den:)

Lyssnar på Håkan, Aprilhimlen, Rockenroll, Blåa Ögon - Igen...

Jag vill bli stor och ha egen lägenhet som genomsyras av min musik, min doft, min stil.

Sitter och lackar naglarna med Mavalas klockrena röda nyans London 53, lyssnar på Weezer - Island in the Sun. Har man London 53 på naglarna är det sommar. Nästan i alla fall. Dagdrömmer om Paris, bara cirka 2,5 månad till jag ska dit med mina flickor:)

Hela mitt rum doftar rosor och ylang-ylang. Kläder, böcker, ligger i högar lite överallt. Jag sitter i en flanellskjorta och lyssnar på "det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå..." Lite sömnig, lite hungrig. Roar mig med att skriva mitt namn med min tjusiga Parker Sonnet. Jag önskar jag hade tillfälle att skriva ett brev med den. Det är synd att en så vacker penna inte används som den borde. Som den förtjänar. Men vem skickar brev nuförtiden? Det är synd, tycker jag, för själv skulle jag bli överlycklig om jag fick ett handskrivet brev. Jag vill bli riktigt bra på att skriva brev, kunna konstens alla regler, ge någon den glädje jag själv aldrig får. Vad hände med brevvänner? När jag flyttar härifrån, till hösten, ska jag skicka brev till mina vänner. Jag hoppas jag kommer göra det.

Klockan är nästan ett och jag sitter frusen, stelfrusen framför datorn och lyssnar gamla, jättesvenska ballader. Jag är inte färdig med något av det plugg jag skulle ha gjort idag, men jag orkar inte mer. Snälla, jag tar det imorgon. Känner mig alldeles mossig, gråtmild. För ibland känns det som att jag inte hinner med, om att allt rinner mig ur händerna... Längtar till sommaren. Snart ska jag stupa i säng. Med kläderna på, annars fryser jag väl ihjäl om jag ska envisas med att byta om och hålla på.

"I know that the night is not the same as the day: that all things are different, that the things of the night cannot be explained in the day, because they do not then exist..."

ohohaha, jag höll på att sätta yoghurten i halsen när jag insåg att dagens datum är 16 april, vilket innebär exakt två månader till jag ska se Metallica!!! Bokade flygbiljetter igår, ska stanna i Warszawa några dagar kring själva Sonisphere, eh, lära känna staden på egen hand?

Le Vent Nous Portera (The wind will carry us) - Noir Désir

Metallica - Fade To Black (Ride the Lightning, 1984) Fjärde låten på deras andra platta, bland det finaste som finns i musikväg. Underbart vacker från början till slut.

Lyssnar på: Led Zeppelin - Hey, hey what can I do. Tänker och filosoferar. Dagdrömmer.

Jag lever! Och har numera en tattoo på kroppen:D Det gjorde inte alls så ont som alla varnat mig så det var lugnt.

Mindre än sexton timmar kvar. Nu börjar jag bli lite nervös. Som tur är följer en kompis med och håller handen. Åh, för ett år sen tänkte jag inte ens på att tatuera mig och nu är dagen D nästan här. Det är min första gång och jag ska göra den över revbenen, det mest smärtsamma stället har jag hört. Men jag ska klara det ;)

Lyssnar på The xx och läser på om tatueringar. Hjälpe mig, det är bara en dag kvar!!!!

Prima Aprilis.