090228
Kom hem från Polen för några timmar sen. Jag saknar det så. Människorna.
Kvällarna, då jag med vitt uppspärrade ögon
försökte se nåt
i mörkret
där jag låg
i bäddsoffan.
Avskärmad från omvärlden.
Kom i kontakt med nätet först sista dagarna. Då ångrade nästan att jag hade tagit med datorn.
Det enda som existerar är världen du ser, andas, lever i just där, då.
Vilket gör att jag känner mig så grovt felplacerad nu när jag kommit hem. Till min realitet. Till mina dumma prioriteringar.
090226
"Vart ord av dig är likt ett frö,
det borrar djupt sin rot.
Jag vaknar av en hemlig värk
och finner ingen bot.
Då tär mig som en bitter törst
var rörelse du gjort.
Vart tonfall och vart ogonkast
blir nära, klart och stort.
Min värld är grå av mig och mitt
som grumlar din gestalt.
Men spegelklar är nattens varld
dar du är allt, allt."
Karin Boye
det borrar djupt sin rot.
Jag vaknar av en hemlig värk
och finner ingen bot.
Då tär mig som en bitter törst
var rörelse du gjort.
Vart tonfall och vart ogonkast
blir nära, klart och stort.
Min värld är grå av mig och mitt
som grumlar din gestalt.
Men spegelklar är nattens varld
dar du är allt, allt."
Karin Boye
090216
Hon satt lutad över en bok, vid ett skrivbord som av körsbär, eller ett mörkt träslag i alla fall. I ett öde bibliotek, hyllor med böcker tornade sig högt ovan henne. Mörkret kröp sig närmare inpå... vargarna ylade, de målade skräckinjagande skuggor längs hyllraderna där de drog fram.
Stel av rädsla iakttog hon deras svepande rörelser. Snart skulle de hitta henne!
Från ingenstans, dök han upp. Tog hennes hand, sade; kom! Öppnade porten under skrivbordet, kröp in. Hon följde efter.
Man skulle kunna tro att ett skåp under ett helt vanligt skrivbord skulle vara litet, trångt, fyllt av gamla bortglömda papper. Men det de hade krupit ner i var rymligt som en mindre roddbåt. Stort nog att de kunde sitta mittemot varandra med utsträckta ben. Nåväl, lite hukandes, aningen hopkurade.
- Här är vi trygga, sade han. Här kommer vargarna inte hitta oss.
Hon trodde honom. Av någon anledning litade hon på denne vänlige främling. De hörde djurens tjut då de härjade i huset, glada över att själva vara gömda från omvärlden. Pratade knappt. Men tystnaden var behaglig, så som tystnad vänner emellan är; ingen skruvar på sig, ingen försöker hitta på något fyndigt samtalsämne.
Gryningen nalkades. Solens starka ljus sipprade in genom fönstrena, avslöjade allt virvlande damm...
Och hon vaknade, konfunderad. Berövad på sin vän.
Stel av rädsla iakttog hon deras svepande rörelser. Snart skulle de hitta henne!
Från ingenstans, dök han upp. Tog hennes hand, sade; kom! Öppnade porten under skrivbordet, kröp in. Hon följde efter.
Man skulle kunna tro att ett skåp under ett helt vanligt skrivbord skulle vara litet, trångt, fyllt av gamla bortglömda papper. Men det de hade krupit ner i var rymligt som en mindre roddbåt. Stort nog att de kunde sitta mittemot varandra med utsträckta ben. Nåväl, lite hukandes, aningen hopkurade.
- Här är vi trygga, sade han. Här kommer vargarna inte hitta oss.
Hon trodde honom. Av någon anledning litade hon på denne vänlige främling. De hörde djurens tjut då de härjade i huset, glada över att själva vara gömda från omvärlden. Pratade knappt. Men tystnaden var behaglig, så som tystnad vänner emellan är; ingen skruvar på sig, ingen försöker hitta på något fyndigt samtalsämne.
Gryningen nalkades. Solens starka ljus sipprade in genom fönstrena, avslöjade allt virvlande damm...
Och hon vaknade, konfunderad. Berövad på sin vän.
090211
Av någon anledning kom jag att tänka på min morbror. Han dog, för snart tio år sen. Jag minns honom lite vagt; blå ögon, brunt hår...Alltid leendes, alltid med på att leka. Han luktade svett efter dagens hårda jobb på gården. Trettio år gammal blev han.
Min kusin, hans yngsta barn, enda dotter, är enligt alla en kopia av sin far. Samma blå ögon. Det är något med henne, så enkel och rak på sak men samtidigt den mest komplicerade person jag vet.
Om han ändå hade fått leva...
Det skrämmer mig, jag tänker mig alltid att det finns en morgondag, det gör nog alla. Men det kan ju ingen säga säkert. Jag väntar, ingen brådska...Å andra sidan tror jag inte att ett liv endast för dagen skulle fungera.
Tillfällen sipprar mellan fingrarna på mig. Om jag skulle göra vad jag trodde var bäst, utan att ta hänsyn till omvärldens normer, skulle jag vara lyckligare då? Skulle jag försaka chanserna genom att ha för bråttom?
Låter jag feghet ta över, eller är det bara common sense?
"People talking without speaking
People hearing without listening
People writing songs, that voices never share
No one dared, disturb the sound of silence.
Fools said I you do not know
silence like a cancer grows..."
Min kusin, hans yngsta barn, enda dotter, är enligt alla en kopia av sin far. Samma blå ögon. Det är något med henne, så enkel och rak på sak men samtidigt den mest komplicerade person jag vet.
Om han ändå hade fått leva...
Det skrämmer mig, jag tänker mig alltid att det finns en morgondag, det gör nog alla. Men det kan ju ingen säga säkert. Jag väntar, ingen brådska...Å andra sidan tror jag inte att ett liv endast för dagen skulle fungera.
Tillfällen sipprar mellan fingrarna på mig. Om jag skulle göra vad jag trodde var bäst, utan att ta hänsyn till omvärldens normer, skulle jag vara lyckligare då? Skulle jag försaka chanserna genom att ha för bråttom?
Låter jag feghet ta över, eller är det bara common sense?
"People talking without speaking
People hearing without listening
People writing songs, that voices never share
No one dared, disturb the sound of silence.
Fools said I you do not know
silence like a cancer grows..."
090207
"Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen."
Eeva Kilpi
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen."
Eeva Kilpi
090206
Jag har alltid trott att Metallica är skränig rock utan som helst mening... så fel man kan ha. Lyssnar just nu på Fade to black för jag vet inte vilken gång idag.
Imorron ska jag snacka lite på öppet hus för min skola, tänkte vara med för en gångs skull och se hur det går till. Plus att man får en biobiljett^^
Imorron ska jag snacka lite på öppet hus för min skola, tänkte vara med för en gångs skull och se hur det går till. Plus att man får en biobiljett^^
mitt i natten en natt i februari bara för att vara orginell
Jag tänkte skriva ett mail, men jag visste inte vem jag skulle skicka det till, så det blev ett inlägg istället. Klockan är cirka ett på natten en torsdag (tekniskt sett) bara att träffa rätt på tangentbordet är en utmaning men det blir inga stavfel, för jag kommer läsa igenom det här minst en gång innan det publiceras. Jag gillar inte stavfel. Kanske meningsbyggnadsfel, men det får ni/jag leva med.
Ögonlocken är alldeles svullna, jag borde ha sovit för några timmar sen. Jag är väldigt hungrig, inte så konstigt med tanke på att middagen åts för cirka sju timmar sen. Jag fryser, det är dock konstigt med tanke på att termometern visar 20 grader celsius.
Det är bra med mig. Egentligen. Bara inte just nu. Ikväll, inatt, är det skit.
Jag kommer inte ens ihåg vad jag skulle skriva längre. Jag är så glad att jag inte skrev ett mail, fan vad jobbigt det skulle vara.
Min iPOD funkar inte och det är inte kul. Pappa fyller 50 imorron. Grattis. Jag mår illa bara jag tänker 1+1. Jag är så rädd för ett ig i matte...Hur tar man sig igenom det här? Jag fixar alla andra ämnen, men inte matten.
Åh. Jag gillar det här, att få skriva av mig. Bättre än pinsamma, besvärliga mail. Varför krångla till det?
Nu ska jag försöka sova, 08.20 har jag engelska. Jag måste bli bättre muntligt.
Sov gott, ni åtminstone.
Ögonlocken är alldeles svullna, jag borde ha sovit för några timmar sen. Jag är väldigt hungrig, inte så konstigt med tanke på att middagen åts för cirka sju timmar sen. Jag fryser, det är dock konstigt med tanke på att termometern visar 20 grader celsius.
Det är bra med mig. Egentligen. Bara inte just nu. Ikväll, inatt, är det skit.
Jag kommer inte ens ihåg vad jag skulle skriva längre. Jag är så glad att jag inte skrev ett mail, fan vad jobbigt det skulle vara.
Min iPOD funkar inte och det är inte kul. Pappa fyller 50 imorron. Grattis. Jag mår illa bara jag tänker 1+1. Jag är så rädd för ett ig i matte...Hur tar man sig igenom det här? Jag fixar alla andra ämnen, men inte matten.
Åh. Jag gillar det här, att få skriva av mig. Bättre än pinsamma, besvärliga mail. Varför krångla till det?
Nu ska jag försöka sova, 08.20 har jag engelska. Jag måste bli bättre muntligt.
Sov gott, ni åtminstone.
090204
"With your feet in the air and your head on the ground
Try this trick and spin it, yeah
Your head will collapse
But there's nothing in it
And you'll ask yourself
Where is my mind?"
Try this trick and spin it, yeah
Your head will collapse
But there's nothing in it
And you'll ask yourself
Where is my mind?"
