Torsdag den 13 november

C'est le Bon Dieu qui nous fait
C'est le Bon Dieu qui nous brise



Eller som det skulle bli på engelska:

It's the good God who makes us
It's the good God who breaks us

Raphael Haroche




Jag sitter i klassrummet, ska egentligen skriva svenskauppsats, men näh, det får bli en annan gång. Det går inte, jag är för trött. Det går inte att sova om nätterna, jag störs hela tiden av skumma drömmar. Det är samma personer som återkommer i dem, inga jag känner i verkligheten, men i mina drömmar är vi bästa vänner.
Helstört. Jag minns dem i en eller två minuter, från det att klockan ringt tills det att jag tänder lampan. Sen bleknar allt till en vag dimma som luddrar till det i huvet på mig, bara för att komma tillbaks nästa natt. Så jag får inget grepp om det, men det är väl så det är med drömmar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0