jadwiga

Grönskan verkade så mycket grönare, intensivare, i gatlyktornas kalla sken. Hon traskade hem på stigen av asfalt över ängarna. Över bryggan. Dunkadunk och höga skratt från busskillens hus. En stjärnklar natt. Den idylliska radhuslängan.

(Allt var så verkligt. (Hur ska jag förklara?))

Trötthet och påtagande kyla. Allt protesterade, inte hemåt! Vad skulle hon inte gett för att få springa sin väg? Varsomhelst, bara inte hem.