jadwiga

.

.

.

...sa min kära mor då jag pratade med henne igår. Hon har väl rätt. Det var klokt sagt. Jag kanske kanske begär för mycket på en gång. Kanske är det som folk säger? Att tålamod är en dygd.

.

.

.

Det jag tänker just nu är att visst, denna lilla skånska stad är otroligt härlig och mysig, men jag kommer aldrig klara av att bo här en speciellt längre tid. Och jag vill definitivt inte tillbaks till Stockholm. Hur vackert det än är, hur mycket jag än tycker om den staden så är det är ett avslutat kapitel. Det är min bardoms, mina tonårs stad... Mitt gamla rum är inte mitt längre. Jag kan, och vill, helt enkelt inte återvända dit. Inte på många år, tror jag i alla fall.

.

.

.

Tanken är att så fort som möjligt avklara mitt plugg här, så fort som möjligt få ett jobb som möjliggör det för mig att flytta från Sverige. Det känns så litet, instängt. Så isolerat och avskuret från resten av Europa, från resten av världen.

.

.

.

Drömmen är Paris.

.

.

.

Det finns så mycket man kan säga om den staden. Först och främst förstår jag att folk tycker att den är överreklamerad, överskattad, en kliché. Om du går till till Trocadéro, varifrån du har en otroligt fin utsikt över Eiffeltornet, och står där omgiven av lurendrejare som säljer billiga souvenirer i form av små blinkande Eiffeltorn i plast, turister, som du hör gemensamt dra efter andan då objektet för deras beundran hysteriskt börjar blinka varje helt klockslag, ja då är det lätt att tröttna. Jag klarar i varje fall inte av det. Det är något så osmakligt över det hela. Folk vallfärdar till Paris för konsten, för shoppingen, för modet, för att allt som är franskt är vackert och elegant och eftersträvansvärt. Och ändå begränsar många sin resa till just de typiska tursitställena. Det är sorgligt, tycker jag, för Paris har så mycket mer att ge. Så är det förresten med alla stora städer. Inte bara städer förresten.

.

.

.

.

.

.

Jag undrar ändå, om jag kommer få mina drömmar uppfyllda. Bo i Paris, ha ett jobb jag trivs med. Kanske i sinom tid...

.

.

.