jadwiga

.

.

.

Annars då? Jag tror jag inte velat skriva på ett tag p.g.a. att risken för inlägg där jag om och om öser ut mitt brustna hjärtas sorg var extremt hög.

Ovärt.

Det räcker med att jag ältar allt i huvet. Får jag ner känslorna i skrift är jag rädd att de blir mer verkliga. Men det är okej nu. Nästan 2 månader senare. Det blir bättre och bättre. Fast jag måste erkänna att hela historien (som jag som sagt inte ids pränta ner) gjort mig lite orolig. Om jag bryter samman för att en pojke sårat mig så, när det finns så mycket värre situationer, hur ska jag då klara större motgångar? Svar: bli mer hårdhudad och mindre godtrogen. Lär av dina misstag. Hey, we are all in the gutter bit some of us are looking at the stars. Svårare än så är det inte.

.

.

.

Plugget flyter på, det där med kurslitteratur är en onödig utgift har jag insett, man klarar sig galant på ambitiösa anteckningar. Men det är fint, jag får tenta av två kurser, vilket betyder att jag under en termin kommer ha klarat av något som egentligen borde ta två år. Nice!

.

.

.

Nu ska jag nog sova. Gonatt!

.

.

.