jadwiga

Säger han att jag är dålig, då känner jag mig dålig. Säger han att jag är dum, så känner jag mig dum. Och jag vet, jag vet ju så väl att det inte är sant, för så många andra påpekar motsatsen. Men jag kan inte hjälpa det att jag bryr mig, för även om han är en usel pappa så är han fortfarande min pappa. Ändå kommer rädslan krypande, tänk om han har rätt? Tänk om jag omedvetet tar efter honom, blir den människa jag hatar?