jadwiga

Ibland, som idag, känner jag mig så vilsen och kluven. Jag saknar Polen, min släkt där, så mycket. Det gamla huset där...allt. Jag skulle vilja bo där, men jag vet att jag aldrig kommer kunna vara helt och fullt polsk, lika lite som jag kan vara helt och fullt svensk. Inte för att jag vill radera någotdera. Och det är så dumt, varför skulle jag haka upp mig så mycket över en nationalitet? När jag pratat om det, märker jag att ingen förstår, vari ligger problemet?