Billig underhållning.
Nej, jag vetefan. Jag har inget vettigt att säga längre, känns det som. Jag skulle kunna skriva om min vardag, men det är ju bara tråkit. Vem vill läsa sånt skit? De relevanta sakerna är så svåra att få ner, skriftligt.
Jag måste säga att jag är väldigt förvånad över att ha ens de tre-fyra trogna läsare jag har. Äh, jag skriver väl om igår då. Sammanfattat, i punkter.
Jag skulle fika med Malin, hon ville till Kaknästornet. Under vår dag i stan lärde vi oss följande:
- Malins "jag kan vägen till kaknäs, jag har varit där flera gånger" innebär: en och en halvtimmes vandrande med massa onödiga omvägar för att till slut ge upp och ströva tillbaka till plattan för att inta mat på b.k.
- Jag som trodde att vi skulle fika i stan och inte gå upptäcksfärd, drog på mig stövlar med 7-centimetersklack. Stort misstag. När jag drog av mig dessa efter att ha stapplat hem, styv som en pinne, insåg jag att värken hade fått sällskap av skavsår.
- Det finns massor med medelålderspervon som tar varje chans att viska "hello beautiful" till förbipasserande tjejer. Bläää.
Aja, nu vet jag i alla fall hur man inte ska gå när man ska till Kaknäs.
Kram.
