100317

.
.
.
"There was a boy
A very strange, enchanted boy
They say he wandered very far
Very far
Over land and sea
A little shy and sad of eye
But very wise was he
And then one day
One magic day he passed my way
While spoke of many things
Fools and kings
This he said to me:"
.
.
.

.
.
.
Det är ganska otroligt hur vissa finner kärleken. Jag menar att vissa finner varandra, att man finner någon som känner likadant för en själv som man känner för henne/honom... Är det inte otroligt? Oddsen för att man träffar någon. När det finns så otroligt många. Eller folk som hittar kärleken i sin lilla, lilla umgängeskrets, stad, eller i en liten by. Folk som bor två kilometer från varandra under hela sitt liv och först efter en massa år, som vuxna, gamla eller grå finner varandra. Att det krävdes den tid det nu tog för att det skulle kunna hända. Hur fan går det till?
.
Tänk om vissa bara "hittar på" kärleken...Låtsas, eller tror att de är kära. Att det är kärlek det handlar om. Bara för att man "ska" bli kär... För att de är medvetna om att det är så det borde vara, att man borde bli kär. Infriar sina egna och andras förhoppningar...
.
Kan det vara så?
.
.
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0