100208

Hur fåfäng får man vara? Eller; hur fåfäng kan man vara om man vill bli tagen på allvar? Seriöst, jag frågar. Jag har tänkt lite på det... Hur fåfäng är för fåfäng? Kan man vara för fåfäng?
Jag tror ändå det mer handlar om att man är medveten om hur mycket tid, pengar, energi man lägger ner på sitt utseende än att man låter bli att ta hand om sig alls. Så länge man ser annat än bara sin spegelbild så borde det väl vara gott och väl? Eller hur är det med plastikoperationer? Låt säga att en person är grovt missnöjd med sin näsa och är övertygad om att en operation skulle lösa det, är det då fel? Att eliminera problemet istället för att lära sig leva med det? Var det ens ett problem? Men om personen mår bättre, spelar det då någon roll?                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           Eller om man tar en mindre drastiskt exempel, som att bleka tänderna. Och då menar jag en seriös grej hos tandläkare. Vad är onödigt, och vem kan då sätta den definitionen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0