jadwiga

bäst för gud att han kommer kompensera mig för det här. Som fan. Bäst att det är värt allt.


Jag kan inte bli kvitt klumpen i halsen, men jag vägrar gråta. Inte för sånt här. Inte för skit som jag själv har skapat. Genom mina idiotiska förhoppningar. Jag borde vetat bättre, det är ju alltid såhär, när ska jag äntligen fatta?


Så nu stänger jag av. Pågående nedmontering. Bäst att jag vaknar. Bäst att allt detta är värt något.


Alltför många gånger har jag trott på sådant jag borde veta bättre om. Och jag blir så arg på mig själv för att jag är så naiv, bklåögd, godtrogen, kalla det vad fan du vill.

Jag skulle behöva att någon slog till mig nu. Eller åtminstone skällde ut ordentligt.




I övrigt måste jag säga att det går jävligt bra för mig just nu. Bortsett från det där (ja, jag är så arg och generad och tycker det är så idiotiskt att jag inte ens tänker skriva ner en förklaring.) jävla helvetes fitthelvete.