091013

Polska konsulatet, Stockholm.

På min halvdana polska förklarade jag för kvinnan att ville ha dubbelt medborgarskap, både polskt och svenskt. Mest av strategiska skäl, det är enklare att komma in på ett polskt universitet om man faktiskt är polack, men även för att det är så jag känner mig; dels polsk, dels svensk.
Hjälp, vad hon skrämde mig med sina korta, skarpa frågor. En kvinna i 50-årsåldern med brillor på näsan, mer kunde jag inte urskilja för glasrutan mellan oss reflekterade mer mig själv.
Hon fram till att jag faktiskt redan hade medborgarskap sedan födseln, genom något som fritt översatt skulle heta blodsrätt. För att mamma är från Polen. Tyvärr har jag då inga papper som kan bekräfta det, så nu väntar en lång procedur med blanketter, översättningar och byråkrati för att få mitt medborgarskap i skrift med stämplar och sirliga underskrifter och sådant dära.


Jag saknar det så mycket! Hann bara vara i Polen i två veckor i somras, och som det ser ut med skolan nu så finns det inte en chans att jag kan åka iväg. Jag romantiserar, jag lyssnar på polsk musik, jag läser polska böcker och fördjupar mig i allt som har med det att göra.

Det är piss att ingen verkar förstå mig, hur jag känner. Ingen jag känner har samma bakgrund eller delar samma entusiasm. Hur ska jag kunna förklara det vackra i en viss låt med min klumpiga översättning? Bara melodin räcker inte.






Kommentarer
Postat av: kallet.blogg.se

min mamma är från polen:) tyvärr kan jag inte språket:/ men iaf polen fiiiint!:) btw..till raggsockarna har jag ett till annat par strumpor. tunna-strumpor då kliar det inte:=)

2009-11-02 @ 23:30:19
URL: http://kallet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0