091029

Med ömma fingertoppar strök hon håret bakom örat, blickade in i de mörka ögon som var hennes egna och undrade hur i helvete något så simpelt kunde kännas så komplicerat.
Hon kanske bara var sådan, hon kanske tilltalades av det komplexa fastän hon visste att det var dumt. Onödigt.

Nejmen kom igen nu. Lägg ner med det där va. Nu får det räcka.

Det räcker säger jag. Kapitulera.



Klart slut.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0