jadwiga

Huh.


Det är sex veckor kvar till sommarlovet, mitt sista riktiga sådana. Och visst, det ska bli jävligt skönt att slippa allt plugg, men på något sätt ser jag ändå inte fram emot det. Allt känns så förutsägbart och totalt jävla ointressant. Jag är bara så arg, arg och bitter. Över mig själv, över hela omgivningen. Allt känns bara skit. Skit.

Motorbreath - Metallica. När gudarna var unga.


Och förihelvete, sluta räkna med att jag alltid kommer hjälpa dig, ta ditt ansvar, skitunge.


Och sluta driva med mig; "jag är mycket arg". Det är inte kul.



Ibland undrar jag, jag undrar om jag någonsin kommer göra som jag vill, om jag alltid kommer vara andras, aldrig min egen. Jag vill, jag önskar, jag kommer att.



Jag är trött på att vara indelad i fack, jag är min egen.


Och sen så, jag vet inte om ni kanske känner igen er... men när jag var yngre, låt säga 13, så hade jag en bild av hur jag skulle vara när jag var 17, 18. Jag når inte upp till mina krav. Samtidigt som jag är nöjd med den jag är så hatar jag att jag ibland är så jävla feg. Och jag vill bara slå, men nej. En ålderskris kanske man kan kalla det. Jag ser inte fram emot att fylla 18, inte just nu iaf.