fredag den sextonde
Klockan är lite efter åtta, jag väntar på 55:an i Slussen, tittar ut över gamla stan, stadshuset, önskar att jag hade en kamera på mig så jag kunde fånga staden i gryningen, de tre kronornas glimmer i det bleka solljuset. Stockholm är riktigt vackert, egentligen. Det är inte alltid jag märker det.
55:an guidar mig in i snobbkvarteren norrmalm, stureplan, östermalm...Till slut hör jag den monotona rösten i bussen säga; Östermalms idrottsplats. STOP-knappen, pling, jag vajar till när chauffören bromsar in, kliver av.
Bitande kyla, fåfängan ger vika, jag drar luvan över huvudet. Motvilligt tar jag av mig min svarta tumvante för att kunna fiska upp mobilen ur fickan. Tss, en halvtimma tidig. Lutar mig mot räcket på läktaren, iakttar hur killen i grävskopan(?) fixar och trixar för att få isen spegelblank. Ringer Milla, bara för att prata, för att få tiden att gå. Hon svarar inte, olikt henne.
En halvtimma tidig. Det känns så dumt, onödigt. Men jag är hellre tidig än sen. Mycket hellre.
En timma ägnad åt skridskoåkning och lyssnande (och deltagande) till tjejernas gnällande, "jag har förfrusit tåårna". Den andra timman låg jag på bänken i omklädningsrummet och lyssnade på Simon & Garfunkel och "Jag är huuungring, jag vill ha vaaarm choklaaad, jag vill ha en filt och en mysig soffa, jag vill ha ett varmt bad...." samt analyser om hur kylan i tårna känns...okej. Ibland blir jag så trött på dem; gnället, diskussionerna som spårar ur, snacket som inte leder någonstans...
Lunch på Burger King. Fyra tjejer delade på sju burgare med menyer. Vi var väldigt hungriga, blev väldigt mätta.
Haha, ni vet hur hamstrar samlar mat i sina kinder? Jag kan nu säga att jag vet en tjej som gör samma sak...hon äter, samlar maten i kinderna och sväljer då hon inte får plats med mer! Jag trodde inte det fanns...
55:an guidar mig in i snobbkvarteren norrmalm, stureplan, östermalm...Till slut hör jag den monotona rösten i bussen säga; Östermalms idrottsplats. STOP-knappen, pling, jag vajar till när chauffören bromsar in, kliver av.
Bitande kyla, fåfängan ger vika, jag drar luvan över huvudet. Motvilligt tar jag av mig min svarta tumvante för att kunna fiska upp mobilen ur fickan. Tss, en halvtimma tidig. Lutar mig mot räcket på läktaren, iakttar hur killen i grävskopan(?) fixar och trixar för att få isen spegelblank. Ringer Milla, bara för att prata, för att få tiden att gå. Hon svarar inte, olikt henne.
En halvtimma tidig. Det känns så dumt, onödigt. Men jag är hellre tidig än sen. Mycket hellre.
En timma ägnad åt skridskoåkning och lyssnande (och deltagande) till tjejernas gnällande, "jag har förfrusit tåårna". Den andra timman låg jag på bänken i omklädningsrummet och lyssnade på Simon & Garfunkel och "Jag är huuungring, jag vill ha vaaarm choklaaad, jag vill ha en filt och en mysig soffa, jag vill ha ett varmt bad...." samt analyser om hur kylan i tårna känns...okej. Ibland blir jag så trött på dem; gnället, diskussionerna som spårar ur, snacket som inte leder någonstans...
Lunch på Burger King. Fyra tjejer delade på sju burgare med menyer. Vi var väldigt hungriga, blev väldigt mätta.
Haha, ni vet hur hamstrar samlar mat i sina kinder? Jag kan nu säga att jag vet en tjej som gör samma sak...hon äter, samlar maten i kinderna och sväljer då hon inte får plats med mer! Jag trodde inte det fanns...
Kommentarer
Trackback
