Vanilj.
Ni vet vaniljstänger, ser ut som stora tallbarr fast svarta. Riktigt jävla fula egentligen. Men inuti finns fröna, de som doftar så varmt och vars sötma är så oemotståndlig. Tänk om ingen hade brytt sig om att kolla under den torra, tråkiga ytan. Vi skulle ha gått miste om något så underbart som vanilj.
Jag är:
- En tråkig jävel. Festar inte, fåordig. Har jag inget vettigt att säga så håller jag tyst. För det mesta. Envis, som fan. Alla mina vänner säger att jag är det envisaste de känner. Sen finns det ju alltid undantag. Kanske beror det på min uppfostran, kanske är det bara sån jag är. Det spelar ingen roll i det här sammanhanget.
Man skulle vilja vara som vanilj. Ha en varm och söt kärna som ingen kan motstå. Det har jag inte, och kanske är det lika bra. För, ibland kan värmen kväva och sötman bli för klibbig.
Jag är:
- En tråkig jävel. Festar inte, fåordig. Har jag inget vettigt att säga så håller jag tyst. För det mesta. Envis, som fan. Alla mina vänner säger att jag är det envisaste de känner. Sen finns det ju alltid undantag. Kanske beror det på min uppfostran, kanske är det bara sån jag är. Det spelar ingen roll i det här sammanhanget.
Man skulle vilja vara som vanilj. Ha en varm och söt kärna som ingen kan motstå. Det har jag inte, och kanske är det lika bra. För, ibland kan värmen kväva och sötman bli för klibbig.
Kommentarer
Trackback
