En knuten hand kan varken ge eller ta
förlåt, men jag är bara den jag är, och vill egentligen inte ändra på det heller. Ändå finner jag mig själv fly till andra verkligheter. När jag lyssnar på musik eller läser en bra bok, eller bara ligger på det kalla trägolvet i mitt rum och stirrar upp i taket.
Jag tänker för mycket, har jag fått höra, men kan man verkligen göra det?
så jag skriver om ingenting, det som faller mig in, som ett utkast till en bok.
Som att jag inte kan sova längre, det går inte. Jag ligger vaken, ibland hela natten, lyssnar på musik. Vrider och vänder mig så mycket att jag slitit upp ett hål i mitt vita lakan. eller som igår, räknade sekunderna mellan blixten och åskan, stack ut handen från fönstret och lät regnet ösa mot min öppna hand.
"Fördelen med bekymmer är att de inte varar för evigt"
Vem var det som sa så? Inget är evigt, så vad är poängen?
Jag tänker för mycket, har jag fått höra, men kan man verkligen göra det?
så jag skriver om ingenting, det som faller mig in, som ett utkast till en bok.
Som att jag inte kan sova längre, det går inte. Jag ligger vaken, ibland hela natten, lyssnar på musik. Vrider och vänder mig så mycket att jag slitit upp ett hål i mitt vita lakan. eller som igår, räknade sekunderna mellan blixten och åskan, stack ut handen från fönstret och lät regnet ösa mot min öppna hand.
"Fördelen med bekymmer är att de inte varar för evigt"
Vem var det som sa så? Inget är evigt, så vad är poängen?
Kommentarer
Trackback
