jadwiga

Jag säger ju det, det blir alltid sämre. Man ska aldrig vänja sig, för då kan dagen då han skäller och är ond komma som en överraskning.

Min största rädsla är att bli som honom. Bli samma själviska, oomtänksamma, nedtryckande person som han är. Därför ser jag varenda gång han kristiserar mig som en liten seger, ett litet steg bort. Jag rätar på mig, vägrar kräla, håller mig borta, säger som jag tycker. Han får vara arg, han får hata och hota så mycket han vill, men aldrig att jag låter honom få mig att må dåligt över den jag är.
Jag är inte perfekt, men vem är det? Jag är jag, så mycket vet jag, och det ska ingen få mig att må dåligt över.