krig

jag visste att den här dagen skulle komma. Förr eller senare. Med ett enda ord har jag förstört allt. Jag kan inte bo kvar här...Milla har erbjudit mig fristad, men hon är på Peace&Love. Mamma bönar och ber om att jag ska säga förlåt, men aldrig. Aldrig att jag säger förlåt.
Och nu säger han att det är mammas fel, att det är hon, när hon protesterat och sagt emot gett oss (mig och mina syskon) exempel. Han kommer aldrig kunna medge att det är hans eget fel att alla vänder sig från honom.
Och lilla mamma, hon kan inte, hon är uppfostrad på ett sånt sätt att familjen ska hålla samman, no mather what. Hon kan inte, har inte styrkan.
Men jag tänker inte ge mig, jag har hela det samhället på min sida. Jag önskar bara att jag kunde ringa någon, bara få prata med någon. Men skulle förstå? Vem ska jag plåga med mina bekymmer?
Kan man bli myndigförklarad tidiagre än 18?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0