jadwiga

Fan vad jag ångrar mig. Det enda riktigt vackra jag hade var mitt hår och nu är det borta. Jag ser ju ut som 40. Det är inte snyggt. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag får väl gå omkring med uppsatt, men det är också ett problem för de korta slingorna vill inte sitta kvar i hårsnoddens grepp.
Jag är så arg på mig själv. Den enda lilla tröst jag har är att det snart är lov och då hinner det ju växa ut lite till hösten. Men ändå, fan vad jag är arg på mig själv. Jag har tvättat och prövat allt för att få det att se mänskligt ut men inget funkar. Blää, krossa alla speglar!! Jag vill gömma mig under en sten och dö, en god gärning från mig till min omgivning, så alla slipper se nåt så fult.
Men ändå var det det jag ville bli av med mitt hår som tog över min identitet. Jag säger ju att jag är förvirrad! Jag vet inte vad jag vill!! Åh, bläää. Jag är Odjurets syster.