jadwiga

Varför anses det töntigt och fånigt att le? Vad är det som är så fel med det? Man blir ju så mycket gladare när tjejen bakom kassan i H&M ler ett glatt leende i stället för att bittert muttra "Det blir tvåhundranittiåtta å femti, tack!"

Som i höstas, när jag började i en ny skola, försökte hitta min plats i en ny klass, bland nya människor. Alla var så stela, fingrade på mobilerna och gjorde allt för att undgå ögonkontakt. Om man nu var så klantig att man såg någon i ögonen var det viktigt att man svepte vidare och, för guds skull, inte stannade upp och log. Jag tror, och mitt resonemang har för det mesta mötts av instämmande nickar, att det är kändisarna (vilka annars?) som sätter idealet med ett oåtkomligt stenansikte. För visst känner man sig lite sämre, lite fattigare, när man tittar ner på en bild i helgens skvallerblaska, och ser Kiera Knightley:s blick frånvarande sväva i det blå när hon med sval elegans glider fram över röda mattan. Som för att hålla oss vanliga, dödliga människor på distans. Eller modellerna, som med bestämda steg trippar fram i sina 15-centimetersklackar. Hur ofta ser man en toppmodell le? En på miljonen? I amerikanska highschoolfilmer finns alltid den coola cheerleadern och den töntiga pluggisen. Får man ett leende av cheerleadern; halleluja, du är frälst! Men ler tönten mot en så gäller det att ignorera. Om man själv inte vill klassas som tönt, förstås, för då ler man tillbaka. Det är lite farligt att le, man måste hålla världen på avstånd, sväva lite ovan molnen. Tänka att det bara är några få värdiga som förtjänar ett av dina leenden.

Men vad är egentligen det värsta som kan hända? Den snygge killen på bussen skulle nog snarare känna sig smickrad än förskräckt av ett leende, för så skulle väl du känna om du var i hans ställe?

Samma sak gäller komplimanger, alla blir ju så mycket gladare när de får höra "Vad fin du var i håret". Ändå vill man inte, sväljer, behåller åsikten för sig själv. Som om objektet skulle ta illa upp av någon mystisk anledning.

Så le! Även om du inte får respons så är det i 99 fall av 100 uppskattat. Ett leende kan glädja många fler än personen det är riktat till. För den individen kan i sin tur bli så uppmuntrad att han/hon smittar av sig och sprider glädje i sin omgivning. Tänk Jordan-reklamen; "Smile and the world will smile back at you."