jadwiga

"Y'see, madness, as you know, is like gravity. All it takes is a little...push."

Har ni tänkt vad skört det mänskliga psyket egentligen är? Vi klarar av mycket, mer än vad vi tror att vi orkar, tror jag. Men ett enda litet snedsteg och du klassas som psykiskt sjuk. Ett ord för mycket, en enda blick, och resten  av världen kommer inte längre att acceptera dig. Vad har vi för rätt att klassicificiera människor, att genom olika test bedöma om personen i fråga är vettig eller inte? Normal eller inte? Bara för att majoriteten håller med, betyder det då att det är rätt?

Som ett väldigt känsligt ämne; pedofili. I vissa gamla högkulturer såg man det som något fullkomligt normalt, medan vi i dag anser att det är avskyvärt. Vad är det som säger att det är vi som har rätt? Bara för att samhället tycker så, för att de allra flesta håller med, betyder det då att vi har rätt? (Poängtera att jag inte försvarar pedofili, jag ifrågasätter bara vår rätt att döma vad som är rätt och fel.)

Och den där ursäkten; "jag var inte mig själv då, jag vet inte vad som flög i mig." Det är måste vara det sämsta, mest fega...  Att ursäkta sina handlingar med att "det var inte jag"? Vad fan är det? Du är alltid dig själv, jag fattar ju att det inte är ordagrant, med tänk på vad du säger! Du är alltid dig själv, olika situationer avslöjar bara ditt sätt att reagera på omvärlden, och det är dina reaktioner som gör dig, eller i alla fall uppfattningen andra får av dig, det som räknas.