Jag ser inte stjärnorna.

Vad gör man när det man värdesätter glider ifrån en? När ens hopp tycks sippra iväg, ut i tomma intet? När det tysta, dunkla infiltrerar ens tankar och allt bara känns meningslöst. När väntan blir olidlig? När det som fyller ens vardag bara känns som tidsfördriv och de en gång så klara stjärnorna döljs av tunga moln i en värld utan vind.

Ibland känns det som om att jag är född i fel tid. Jag hör inte hemma här, det blev fel. Ett misstag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0