Nån som tröstar.
Jag kunde inte somna igår natt. Jag grät, i nästan en hel timme. Varför? Jag tyckte synd om mig själv som har en pappa som inte bryr sig. Jag har en pappa som säger att jag bara är till besvär, att jag är värdelös. Han har till och med kallat mig horunge. Om han säger mig ett ord på en dag så kan jag skatta mig lycklig. Så jag grät som en patetisk liten idiot så att kudden blev fuktig. Jag försökte intala mig själv att jag har det bra, det finns många som har det mycket sämre än mig.
Men varför fortsatte jag gråta?
Kommentarer
Postat av: P
sånt där är självklart väldigt jobbigt när det gäller personer man verkligen älskar innerst inne. Jag har inte tipptopp-relation med min fader heller om jag ska vara ärlig.
Trackback
