jadwiga

Kom hem från Polen för några timmar sen. Jag saknar det så. Människorna.
Kvällarna, då jag med vitt uppspärrade ögon
försökte se nåt
i mörkret
där jag låg
i bäddsoffan.

Avskärmad från omvärlden.
Kom i kontakt med nätet först sista dagarna. Då ångrade nästan att jag hade tagit med datorn.

Det enda som existerar är världen du ser, andas, lever i just där, då.

Vilket gör att jag känner mig så grovt felplacerad nu när jag kommit hem. Till min realitet. Till mina dumma prioriteringar.